­

header

Utställningen Body Worlds: The happiness project, kom vi till. Så var det, ja. Jag kan väl börja med att varna känsliga tittare. För dessa kroppar och organ som ser så otroligt välgjorda ut är i själva verket riktiga kroppar av människor som donerat sina kroppar till just denna utställning. Det var en oerhört intressant och lärorik tur genom 6 våningar av alla möjliga kroppsdelar inifrån och ut. En naturvetenskap- och anatomilektion i ett. 










Jag håller detta inlägg lite kort. Det är mycket mer spännande att se det med egna ögon än att titta på bilder. Det var inte bara kroppar och organ utan också en hel del undersökningar och experiment. 

Tycker definitivt att den är sevärd. För det mesta så var jag bara fascinerad över allt man fick se, och känna av i sin egen kropp medan man läste om de olika delarna. Ganska intressant, att kroppen på sätt och vis ändå bara är en (oerhört välbyggd och komplicerad) maskin som uppenbarligen sliter med åren. Utöver fascination så kände jag av en gnutta obehag om man funderade vidare lite på vad som faktiskt låg framför mig. Men det hade ju utan tvekan kunnat vara betydligt mycket värre! Hur som helst, denna utställningen visas världen runt, så passa på! 

Men, dagen var inte slut än när vi kom ut härifrån! Solen hade däremot mer eller mindre gått ner. Så jag tror att det får bli ett inlägg till. Om inte två! Hej så länge!

Det blev ett par veckor till Nederländerna nu under denna kalla decembermånad. Med anledning av ett bröllop och ett 90-års-firande för min mormor. I kombination till dessa fina inträffanden passade jag på att stryka en punkt från min "innan jag dör"-lista. Jag som holländare har alltid fått stå och skämmas över att jag inte varit i Amsterdam tidigare när det kommit på tal att jag är född i Nederländerna. Så pappa och jag trängde oss igenom bilköerna och tog oss dit. 

Förstås så har jag tagit alldeles för många bilder så både för min och din skull delar jag upp dagen i flera inlägg. Inleder denna bildbomben med en lycklig bild på min far. 

Sen består uppenbarligen majoriteten av bilderna av charmiga byggnader och vatten.

Och massor av människor. Och lite halvkallt väder. (skitkallt)

Det är nästan så jag vill äta upp dem! Jag lärde mig att de i arkitekturen nästan alltid gjorde så de översta fönstrena var mindre än de övriga för att få byggnaderna att verka ännu högre! 

Även jag som holländare har faktiskt all rätt att få bete mig som turist i hemlandets huvudstad. Så det så. 

Framför denna byggnaden, som är det kungliga palatset, åt vi en macka. Det kan då ändå inte alla säga att de gjort. Absolut nämnvärt. 

amsterdam8

En annan ganska nödvändig bild, kan jag tycka. Där pannkakor, pommes och mackor är samlade. 

Mer fakta om hus: de är tydligen regelbundet rätt så skeva. Det har ju sin charm. Så länge det inte rasar.

Här nedan (i det lilla hopklämda boet) kan man bo om man äger en våningsäng och ett trangiakök. Som man förövrigt behöver ha i sängen. 

Alla cyklar i Holland, sägs det. 

Vi gick förbi denna kyrka och i kanalen som rinner bredvid den satt en man i en väldigt charmig liten båt och spelade julmusik på sin trumpet. Det som gjorde detta ännu finare var att uppe i kyrktornet satt en man och spelade carillon, klockspel i tornet, till samma låt. Väldigt underhållade samspel! 

Häst och vagn gör sig fint i staden, tycker jag! 

Vad som också gör sig fint är en stor kopp riktig varm choklad för en gångs skull, istället för en halvblaskig oboy. Varväl nödvändigt med en varm kopp efter allt traskande i kylan. Som jag efter 13 år i Sverige borde ha vant mig vid någorlunda men uppenbarligen inte. 

Efter detta tänkte vi oss att vi skulle besöka Anne Frank huset men det visade sig att man behövde boka det online i förväg och att det dessutom var helfullt för dagen. Så vi traskade vidare och kom förbi Body Worlds. En oerhört intressant men halvvidrig utställning som jag gick runt på med rynkad näsa till säkert 89% av tiden. 
Jag tänker att det får bli en fortsättning följer härifrån. Känns som en spännande cliffhanger. 

­