­

header

Igår käkade jag lunch med våra grannar på restuarang i ungefär fyra timmar i streck. Då snackar vi njutning i största grad. God mat var det också. Tre förrätter, huvudrätten, efterrätt, och sen cappuccino på det. Inte alls mycket mat eller så. Fint var det där uppe också! Spanjorerna har allt vacker natur de också. Restaurangen låg i bergen så vägen dit och hem var fantastiskt vacker. Stannade på hemvägen och knäppte några foton.

20160324 165537

DSC 4349 2

DSC 4350 2

DSC 4352 2

DSC 4363 2

DSC 4367 2

Så sista dagen i Norge var det klätterdags. Vi valde ett slumpmässigt berg som vi helt enkelt skulle vandra och klättra raka vägen upp. Det var Daniels idé. Jag var inte alls skeptisk. För jag har inte alls dåliga erfarenheter med sådant. Nejdå. (Jo det har jag, -> bara läs det här.)

I alla fall. 

Vi klev upp tidigt på morgonen och parkerade bilen nedanför berget. Och började kliva genom träd och pinnar och stenar som ett par skogsmullar. Kameran var dock nedpackad i väskan, men när vi tog fram repen och skulle börja klättra passade jag på att knäppa en bild. 

DSC 3968 2

Och sedan skulle den ned i väskan igen. (Daniels stränga regler.) Nu var det fokus på klättring som gällde. 

DSC 4012 2

Det var ingen värre komplicerad klättring till en början. Tills vi kom ungefär till dit där Daniel står som bilden ovan visar. Som förövrigt ser ganska enkelt ut från den här vinkeln. Men nej. Låt er inte luras. Det var en glipa på typ en meter mellan stenen man stod på och den man skulle upp på. Och det var bara hålet. Sen höjden av stenen man skulle upp på också. Alltså ett jättekliv. Ett omöjligt jättekliv när benet inte når. Så vad gör man? Man kämpar som en jäkla dåre i säkert en kvart, med smärta i varje kroppsdel och tårar i ögonen. Fingrarna nedgrävda i en glipa i klippan, ena foten i en omöjlig vinkel och den andra dinglandes så att tån precis når stenen man stod på. Och då förväntas det att man ska kunna dra sig upp med kraften i fingrarna. Nuh-uh. Har man inte den styrkan får man hitta på annat. Så på något ödle-vis lyckades jag efter en jäkla massa evighetsminuter ta mig upp. Tror mina korta tre ord när jag kämpat mig upp var "F*ck this shit", men måste ärligt medge att det tillförde lite spänning i det hela! 


DSC 3973 2

Dessutom lurades vi säkert tre gånger att vi var på toppen, men att det hela tiden fanns mer. Vi hade tagit reda på att det fanns en stig på toppen som vi tänkte ta tillbaka ned då det troligtvis skulle luta lite för mycket åt det farliga hållet om vi tagit samma raka väg ned som vi tagit upp. 

DSC 3975 2

En sån där romantisk par-bild, ni vet.
Jag har Daniel I koppel. Eller han mig. Jag tror mer på han mig. 

DSC 3979 2

DSC 3981 2

Utsikten var fantastisk, och här hade vi äntligen tagit oss till toppen! 

DSC 3990 2

DSC 3992 2

DSC 3998 2

DSC 3999 2

Så efter att vi njutit av utsikten och allt det där var det bara att börja vandringen tillbaka till bilen. Som förövrigt var mycket mer slitsam än min stackars trötta kropp hade hoppats på. 

DSC 4000 2

DSC 4003 2

DSC 4008 2

Här är Håggåberget från sidan. Vi klättrade ungefär i linje med där berget möter himlen på högersidan, upp till toppen. Var ju inte riktigt den klättringen som vi hade åkt till Norge för, men det var definitivt kul ändå! 

Så en fortsättning på Norge-resan kan det vara ett fint tillfälle till nu. 

Vi hittade ett hotell på kvällen där vi spenderade natten. Det säger ju sig självt. Vi bestämde oss för att ta en någorlunda vilodag dagen efter vandrandet i snö och berg (och den plågsamma cykelturen dagen innan), samt hitta ett fint berg att beklättra till dagen därpå. Så vi tog bilen och körde runt i Oppdal.

DSC 3848 2

DSC 3851 2


Efter ett massa tittande på berg hittade vi en fin flod där vi vandrade vid på klipporna. Som tydligen också hade klätterväggar men det var vi för stunden inte så supertaggade på då det hängde över vatten och det var megakallt. Så blev en lugn vandring istället.


DSC 3860 2

DSC 3863 2

DSC 3875 2

DSC 3886 2

DSC 3894 2

DSC 3895 2

DSC 3918 2

DSC 3919 2

DSC 3936 2


När det började bli mörkt traskade vi tillbaka till bilen och stannade på en fin punkt efter vägen för att titta på utsikten! 

DSC 3955 2

Efter det och käk var det bara att gå och lägga sig igen och samla energi till nästa dags äventyr! Vilket jag självfallet också har en massa bilder ifrån att dela med mig! :')

Daniel hade fått för sig att vi skulle göra en isklättring i Oppdal, Norge. Tyvärr fanns det dock ingen is så vi bestämde oss att istället försöka oss på berget Snøhetta.

Dyngförkyld satte jag mig i bilen och somnade efter bara någon timme och lät Daniel köra hela åtta timmar. Jag vaknade till tre gånger för att skåda älgar men annars sov jag ganska gott under större delen av resan. Natten spenderade vi i bilen och på morgonen körde vi (Daniel) sista biten till Oppdal.

Till berget som vi skulle bestiga/klättra fanns det tydligen en väg som var avstängd, så vi hade fått höra att en möjlighet var att hyra cyklar och cykla till bergets fot. Så lydiga som vi var hyrde vi två mountain bikes, köpte oss all utrustning som saknades, och när det väl hunnit bli mörkt satte vi oss på cyklarna med alldeles för tunga ryggsäckar och trampade oss mot berget.

13 kilometer. Uppförsbacke. Det hade jag minsann inte räknat med och det uppskattades varken av mig eller min förkylning. Helt ärligt talat var det något av det värsta jag upplevt i mitt glädjefyllda liv. Efter x antal km bestämde vi oss för att gå istället för att det rent sagt var ett helvete. Men med en ryggsäck synnerligen för tung för min stackars lilla rygg, en halvdålig pannlampa då vi skulle spara på batteri och en andningsväg med brist på lufthål underlättade det inte ett dugg. Men efter ett antal timmar som verkade sig vara minst ett halvår kom vi fram till stugan.

Som var låst. Så vi fick sätta upp ett tält.

Klockan sex på morgonen vaknade vi av larmet. Till min förvåning var vi inpackade i snö... 

DSC 3775 2

...och eftersom det fortfarande snöade bestämde vi oss för att dröja kvar i våra varma sovsäckar en stund till. Så några timmar senare kämpade vi oss upp och började vandra mot bergsfoten, som förövrigt var några kilometer till.

DSC 3781 2

DSC 3782 2

DSC 3787 2

DSC 3790 2

DSC 3796 2

Sedan började uppförsbacken igen. Och stenar fanns det lika många som myror i en myrstack.

DSC 3803 2

DSC 3806 2

Utsikten var verkligen fantastisk åt alla håll!

DSC 3819 2

DSC 3826 2

Även den lilla stugen vid bergets fot var så klart låst. Inte fasen kunde de tänka på oss som inte vandrar under högsäsong.

DSC 3832 2

Detta underlag hade vi heller inte räknat med så det tog oss aningen med extratid. När klockan närmade sig två och vi nästan var vid toppen bestämde vi oss efter många om och men för att inte köra klättringsdelen då det skulle innebära att vi skulle behöva gå tillbaka på alla stenar i mörkret. Så vi vandrade vår väg tillbaka mot tältet med oerhört imponerande taggar under skorna, plockade ned vårt pick och pack och hoppade på cykeln för ytterligare 13 km.

DSC 3837 2

NEDFÖRSBACKE. Och snö, och mörker, och pannlampa. Fatta vad spännande. Vi hade ingen aning om vad som pågick runt omkring oss medan vi for nedför backarna i racerfart. Vem vet, vi kanske var omringade av en armé med myskoxar. Vi hade fått hört att det fanns sådana där så det är absolut mycket möjligt.

Sista kämpiga delen var en uppförsbacke till bilen. Sedan åt vi upp en hel chipspåse som låg och väntade på oss.

Men detta var bara en liten del av denna kämpiga Norge-resa, det kommer mer! Kommer högst troligt att posta det inom närmsta veckan!

Under hela förra veckan hade vi inga lärare i skolan. Så med andra ord; vi behövde inte åka dit. Och jag som trodde att jag skulle åka dit varje dag ändå. Ack så fel jag hade. Och nu undrar ni säkert, "Varför skulle du ens åka dit från första början om du inte behöver?". Jo, då är fallet så att denna skola, till skillnad från de flesta andra, är en sådan man vill spendera mer tid i än vad man gör hemma.

Men jag hade tydligen andra grejor för mig så det blev inte av att jag åkte dit. Var inte där på tre dagar i sträck. TRE DAGAR I STRÄCK. Vanligtvis kan jag inte ens hålla mig borta på helgerna. Och för er vars hjärnan nu har kokat över med obegriplig information: jag har min ateljé i skolan. 

Förövrigt var det för längesedan för att jag ska kunna minnas vad i hela friden det var jag höll på med under denna vecka. Det jag minns är att jag åkte en jäkla massa inlines, satt vid slottet i det fina vädret och läste och ritade och tänkte, och att jag klappade en katt. Som förövrigt är ett sällsynt förekommande inträffande här borta. Så allt det, plus alla vardagliga sysslor och måsten täcker väl största delen av den veckan skulle jag vilja säga. (Klappade katten i 19 timmar.)

Helgen däremot, kommer jag ihåg. Den var så fullproppad att jag inte ens skulle ha tid till att klappa en katt, om man nu skulle haft sådan medvind att man träffat på en till i denna mystiskt kattsaknande stad. På fredag blev jag och några till bjudna på middag hos några vänner. Maten var supergod, och efter att vi snackat bort halva kvällen stack vi till en krog. Eller bar. Eller nåt. Jag vet inte skillnaden. Ärligt talat. Och det var givetvis det sista inlagt på schemat tills det stängde och det hade passerat läggdags med en hel del timmar.

Vi hade fått hört att lördagen skulle vara den sista fina dagen med en någorlunda sommarvärme. Så vi planerade in en hike. Vi åkte upp till Ånnaboda med säkert 15 personer (varav 8 holländare!!!) och skrämde vilddjuren och åt upp alla skogens blåbär. Jag vet inte var kriterierna ligger för att en vandring i skogen ska få kallas för hike, men jag är rätt säker på att det i så fall inte involverar matpauser var femte minut. I våran gjorde det det i alla fall. Här är några bilder. 

DSC 3671 2

DSC 3672 2

Vi började ifrågasätta "den sista dagen med sommarvärme" då det var så dimmigt att man inte ens kunde se fingertopparna om man sträckte ut armen framför sig. Men tack och lov var det endast på morgonen som man frös alla möjliga kroppsdelar av sig.

DSC 3679 2

Som sagt gick det åt ungefär 67% av tiden till matpauser. Varav 54% till godis.

DSC 3683 2

Vi kom fram till en fin plats med vacker utsikt!

DSC 3686 2

DSC 3690 2

Och då finns det alltid den typ av människor som anser att det är en utmärkt idé att klättra ned för att titta på en svamp och med ett litet snedsteg riskerar att få flaggan hissad på halv stång. 

DSC 3692 2

DSC 3697 2

Vandringen fortsätter!

DSC 3699 2

Och ännu en vacker utsikt är kryssad från listan! 

DSC 3710 2

Fördelen med att ha kameran är att man aldrig behöver vara med på bild. Nackdelen är att folk kan ta kameran ifrån dig. 

DSC 3715 2

Så där fick ni beskåda en liten del av vår färd. På kvällen såg mönstret likadant ut som på kvällen innan. Det hade påståtts att det var en bra fest i staden, så vi åkte dit för att ta en titt. Och det var väl okej. Höjdpunkten var dock definitivt killen som trampade ned ena foten i en fontän för att han på något märkvärdigt vis (alkohol) hade missat detta 3 m² vattensprutande verk mitt i lokalen. Snacka om en snabb växling mellan förvåning och besvikelse. 

På söndag åkte jag och klättrade. ÄNTLIGEN. Som jag har längtat! Hade inte klättrat sedan jag varit i USA. Har dock alltid bara klättrat topprep, och detta var bouldering. Och för er som inte är insatta, kort sammanfattat: bouldering är utan rep, kortare och mer intensivt samt mer styrka och teknik. Så det var definitiv kul! Trots att händerna brann av smärta och jag har träningsvärk som en sate. 

Sådant får man leva med. 

Precis som man får leva med att kakorna tar slut om man äter dem. 

Fan. 


Jag vet att jag inte skriver så ofta, men här har ni där hemma en bekräftelse om att jag fortfarande är vid liv. Och jag har det bra. Skolan flyter på. Livet flyter på. 

Helgen har varit fin, dessutom. Träffat massa nya människor, slitit ut musklerna på inlines och varit uppe alldeles för sent flera nätter i rad. Dessutom kände jag mig ju illa tvungen till att gå upp nu under natten för att titta på månen. Min plan var att gå ut till torget och fotografera flitigt och njuta av naturens under, men när man vaknar mitt i natten och ser att månen är precis utanför fönstret kan man nöja sig med att öppna fönstret och knäppa några halvtaskiga bilder därifrån. Så det gjorde jag. I över en timme. 

DSC 3574 2

Vaknade tyvärr något för sent för att se mycket av själva färgskiftningen, men jag skulle tro att lite räcker också.

DSC 3642 2

DSC 3655 2

Så ja, där ser ni bilder som ni säkerligen har sett ett par hundra utav idag. 
Var förresten ute under kvällen också för att fota lite. Hade sett månen så gigantiskt enormt stor när jag cyklade till affärn, så tänkte att det var värt att fota. Men när jag väl lagat mat och gått ut var det bara molningt, så blev några skapliga bilder av slottet och stan istället. 

DSC 3532 2

DSC 3556 2

DSC 3548 2

Halva min helg spenderade jag på inlines. Jag åkte runt och utforskade staden, åkte vilse vid något tillfälle, men hittade också tillbaka till centrum. Eftersom vädret var fint och fötterna var slitna satte jag mig i gräset en stund, utanför slottet, och käkade ett äpple. Det visade sig att man lättvindigt kan bli vän med fåglar om man har något ätbart i handen. En eller två nyfikna fåglar skuttade runt mina ben och jag, generös som jag är, delade med mig av småbitar äpplen. 

Helt plötsligt satt det hundra fåglar på min gräsplätt. Det var ju fan inte meningen. Folk som gick förbi tittade på mig som om jag vore någon variant av en fågelviskare. Så egentligen var det kanske en liten del av min vardag som ändå kunde uppskattas lite extra. Det är intressant, det där med fåglar. 

När de insåg att det var slut på äpple flög de iväg till en liten pojke som hade ett helt bröd till dessa tiggare. Så mycket för den vänskapen. Tack så mycket.

Inte nog med det. Mot kvällen gick jag på en promenad i området. Mössan var på och hörlurarna också. Efter att jag gått några varv hit och dit fick jag spontant för mig att vända åt andra hållet för att sätta mig i gräset och teckna, och just vid det tillfället.. sket en fågel på både min mössa och mina hörlurar.

Jävla backstabber. 

20150906 134005 2

Detta är minsann en historia ni kan lära er utav. 

­