­

header

Under hela förra veckan hade vi inga lärare i skolan. Så med andra ord; vi behövde inte åka dit. Och jag som trodde att jag skulle åka dit varje dag ändå. Ack så fel jag hade. Och nu undrar ni säkert, "Varför skulle du ens åka dit från första början om du inte behöver?". Jo, då är fallet så att denna skola, till skillnad från de flesta andra, är en sådan man vill spendera mer tid i än vad man gör hemma.

Men jag hade tydligen andra grejor för mig så det blev inte av att jag åkte dit. Var inte där på tre dagar i sträck. TRE DAGAR I STRÄCK. Vanligtvis kan jag inte ens hålla mig borta på helgerna. Och för er vars hjärnan nu har kokat över med obegriplig information: jag har min ateljé i skolan. 

Förövrigt var det för längesedan för att jag ska kunna minnas vad i hela friden det var jag höll på med under denna vecka. Det jag minns är att jag åkte en jäkla massa inlines, satt vid slottet i det fina vädret och läste och ritade och tänkte, och att jag klappade en katt. Som förövrigt är ett sällsynt förekommande inträffande här borta. Så allt det, plus alla vardagliga sysslor och måsten täcker väl största delen av den veckan skulle jag vilja säga. (Klappade katten i 19 timmar.)

Helgen däremot, kommer jag ihåg. Den var så fullproppad att jag inte ens skulle ha tid till att klappa en katt, om man nu skulle haft sådan medvind att man träffat på en till i denna mystiskt kattsaknande stad. På fredag blev jag och några till bjudna på middag hos några vänner. Maten var supergod, och efter att vi snackat bort halva kvällen stack vi till en krog. Eller bar. Eller nåt. Jag vet inte skillnaden. Ärligt talat. Och det var givetvis det sista inlagt på schemat tills det stängde och det hade passerat läggdags med en hel del timmar.

Vi hade fått hört att lördagen skulle vara den sista fina dagen med en någorlunda sommarvärme. Så vi planerade in en hike. Vi åkte upp till Ånnaboda med säkert 15 personer (varav 8 holländare!!!) och skrämde vilddjuren och åt upp alla skogens blåbär. Jag vet inte var kriterierna ligger för att en vandring i skogen ska få kallas för hike, men jag är rätt säker på att det i så fall inte involverar matpauser var femte minut. I våran gjorde det det i alla fall. Här är några bilder. 

DSC 3671 2

DSC 3672 2

Vi började ifrågasätta "den sista dagen med sommarvärme" då det var så dimmigt att man inte ens kunde se fingertopparna om man sträckte ut armen framför sig. Men tack och lov var det endast på morgonen som man frös alla möjliga kroppsdelar av sig.

DSC 3679 2

Som sagt gick det åt ungefär 67% av tiden till matpauser. Varav 54% till godis.

DSC 3683 2

Vi kom fram till en fin plats med vacker utsikt!

DSC 3686 2

DSC 3690 2

Och då finns det alltid den typ av människor som anser att det är en utmärkt idé att klättra ned för att titta på en svamp och med ett litet snedsteg riskerar att få flaggan hissad på halv stång. 

DSC 3692 2

DSC 3697 2

Vandringen fortsätter!

DSC 3699 2

Och ännu en vacker utsikt är kryssad från listan! 

DSC 3710 2

Fördelen med att ha kameran är att man aldrig behöver vara med på bild. Nackdelen är att folk kan ta kameran ifrån dig. 

DSC 3715 2

Så där fick ni beskåda en liten del av vår färd. På kvällen såg mönstret likadant ut som på kvällen innan. Det hade påståtts att det var en bra fest i staden, så vi åkte dit för att ta en titt. Och det var väl okej. Höjdpunkten var dock definitivt killen som trampade ned ena foten i en fontän för att han på något märkvärdigt vis (alkohol) hade missat detta 3 m² vattensprutande verk mitt i lokalen. Snacka om en snabb växling mellan förvåning och besvikelse. 

På söndag åkte jag och klättrade. ÄNTLIGEN. Som jag har längtat! Hade inte klättrat sedan jag varit i USA. Har dock alltid bara klättrat topprep, och detta var bouldering. Och för er som inte är insatta, kort sammanfattat: bouldering är utan rep, kortare och mer intensivt samt mer styrka och teknik. Så det var definitiv kul! Trots att händerna brann av smärta och jag har träningsvärk som en sate. 

Sådant får man leva med. 

Precis som man får leva med att kakorna tar slut om man äter dem. 

Fan. 


Jag vet att jag inte skriver så ofta, men här har ni där hemma en bekräftelse om att jag fortfarande är vid liv. Och jag har det bra. Skolan flyter på. Livet flyter på. 

Helgen har varit fin, dessutom. Träffat massa nya människor, slitit ut musklerna på inlines och varit uppe alldeles för sent flera nätter i rad. Dessutom kände jag mig ju illa tvungen till att gå upp nu under natten för att titta på månen. Min plan var att gå ut till torget och fotografera flitigt och njuta av naturens under, men när man vaknar mitt i natten och ser att månen är precis utanför fönstret kan man nöja sig med att öppna fönstret och knäppa några halvtaskiga bilder därifrån. Så det gjorde jag. I över en timme. 

DSC 3574 2

Vaknade tyvärr något för sent för att se mycket av själva färgskiftningen, men jag skulle tro att lite räcker också.

DSC 3642 2

DSC 3655 2

Så ja, där ser ni bilder som ni säkerligen har sett ett par hundra utav idag. 
Var förresten ute under kvällen också för att fota lite. Hade sett månen så gigantiskt enormt stor när jag cyklade till affärn, så tänkte att det var värt att fota. Men när jag väl lagat mat och gått ut var det bara molningt, så blev några skapliga bilder av slottet och stan istället. 

DSC 3532 2

DSC 3556 2

DSC 3548 2

Halva min helg spenderade jag på inlines. Jag åkte runt och utforskade staden, åkte vilse vid något tillfälle, men hittade också tillbaka till centrum. Eftersom vädret var fint och fötterna var slitna satte jag mig i gräset en stund, utanför slottet, och käkade ett äpple. Det visade sig att man lättvindigt kan bli vän med fåglar om man har något ätbart i handen. En eller två nyfikna fåglar skuttade runt mina ben och jag, generös som jag är, delade med mig av småbitar äpplen. 

Helt plötsligt satt det hundra fåglar på min gräsplätt. Det var ju fan inte meningen. Folk som gick förbi tittade på mig som om jag vore någon variant av en fågelviskare. Så egentligen var det kanske en liten del av min vardag som ändå kunde uppskattas lite extra. Det är intressant, det där med fåglar. 

När de insåg att det var slut på äpple flög de iväg till en liten pojke som hade ett helt bröd till dessa tiggare. Så mycket för den vänskapen. Tack så mycket.

Inte nog med det. Mot kvällen gick jag på en promenad i området. Mössan var på och hörlurarna också. Efter att jag gått några varv hit och dit fick jag spontant för mig att vända åt andra hållet för att sätta mig i gräset och teckna, och just vid det tillfället.. sket en fågel på både min mössa och mina hörlurar.

Jävla backstabber. 

20150906 134005 2

Detta är minsann en historia ni kan lära er utav. 

Sista dagen. Ingen konst, inget schema. Jag klev ändå upp supertidigt för att få uppleva soluppgången. Och det var verkligen värt det. Supervackert. Det var förövrigt också första gången som jag sett den sidan av ön i dagsljus! 

DSC 3482 2

DSC 3485 2


Sen fanns det ett alternativ att åka till den så kallade dödsön. Eller Elgaland-Vargaland. Eller helt enkelt en ö med väldigt, väldigt många gravstenar. Det enda som var lite av ett problem här var att mitt 3-dagars vaporettokort gick ut klockan 9.30 på morgonen. Och det kan köpas många chipspåsar utav pengarna man behöver lägga på ett dagskort. Så vad gör man då? Man plankar. Och håller tummarna i flera timmar i hopp om att det inte kontrolleras. Och om det inte görs det så har man tur. 

Jag hade tur. Och jag fick se ön.
 

DSC 3487 2

DSC 3494 2

DSC 3498 2

DSC 3500 2

DSC 3507 2

Efter ön var det en förfärlig lång väg tillbaka till vandrarhemmet där vi hade lämnat väskorna. Så vi hämtade dem och de tog sig käk innan vi for vidare till delen av staden där busshållsplatserna är. Jag passade på att knäppa en bild i ett fint fönster.

DSC 3512 2


Busshållsplatser. Det har en sorglig klang till sig, då man kommer se vanlig trafik igen och inte bara mysiga båtar. Men jag tog mig även dit utan att få en bombsumma med böter som man hade kunnat köpa ännu mer chipspåsar för. Så jag bugar och bockar för det. 

DSC 3514 2


Jag stack ifrån mitt lilla gäng för att leta upp ett ställe för käk, (som förövrigt äntligen var pasta och inte pizza som alla andra dagar) och insåg att jag fortfarande hade en timme på mig innan bussen skulle sticka. Så då har man ett par alternativ framför sig. Antingen så sätter man sig och väntar på bussen, eller så utforskar man en ny del av staden. Och en självklarhet som det är så utforskade jag staden. Och eftersom jag var själv passade jag på att plocka fram kameran. 

DSC 3517 2

DSC 3518 2

DSC 3523 2

DSC 3525 2


-Det var en fin bro! 

-Det var en fin gata! 

-Det var en till fin gata! 

-Ska man vända om och gå samma väg tillbaka eller ska man gå i en cirkel och se lite fler fina gator? 

-Man ska gå i en cirkel och se lite fler fina gator.

-Vad är klockan? Oj, bara tjugo minuter kvar tills bussen går. 

-Var är jag? 

-Bör jag vända? Det blir lättare. Jag vänder. 

-Det här känner jag inte igen? 

-Var är jag? 

-Panik.

-Dags att småspringa. 

-Fråga efter vägen kan vara ett fint läge nu. Vadå sa du? Ska jag tillbaka samma väg? 5 bortslösade minuter. 

-Vadå vänster vid bro? Vilken bro? 

-Vänta, ett ansikte vid en restaurang som jag känner igen! Går jag rätt? 

-Jag går rätt! 10 minuter kvar, jag hinner. 

-Skrattar åt mig själv. 

-Småspringer. 

Och sen hann jag precis i tid till bussen. Så kan det gå. Det där med att komma från punkt A till B är ingen rak linje i Venedig. Det blev jag förvarnad för man jag tog det inte på så stort allvar. Så där var man nästan fast i Venedig. Själv. Det hade ju i och för sig varit ett äventyr i sig som man kunde utnyttjat! Men nåväl. Det är skönt att ta sig hem också. Till skillnad från ditvägen så sov jag i stort sett hela hemvägen. Till och med när vi stod i kön till vår gate nickade jag till. Då är man trött.

Det blir visst så efter en fin resa. 

Varje morgon såg ungefär likadan ut. Vakna av alla larm, käka samma luftiga frallor som man inte blev mätt på till frukost och åka vaporetto till nästa konstställe. Denna gången var det lite olika museum. Det första var ett med i stort sett bara renässanskonst. Vilket innebär att det är fullproppat med religionrelaterade bilder. Och helt ärligt talat är det svårt för mig att bli inspirerad av det. Men nåväl. Det är i alla fall fascinerande hur otroligt längesedan de målades och att de lyckades få det så himla vackert. Dessutom var rummen väldigt fina! 

DSC 3382 2

DSC 3387 2

Efter detta museum stack vi vidare till Moderna muséet. Det var fördelat i två byggnader. Lägger dock inte upp några bilder därifrån då jag tycker att själva utomhusmiljön är mycket mer intressant och värt att fylla ett inlägg med! 

Efter all denna konst så tyckte ett gäng av oss att det var en bra idé att leta upp ett specifikt glass-ställe på andra sidan stan för att de tydligen skulle ha konstig glass och de ville ha konstig glass. Så efter en tur i vaporetton och en jävligt lång meningslös vandring var vi på väg att ge upp letandet, och då! Stod vi tydligen precis bredvid. Marlou var inte alls på bra humör vid det laget. Men hon fick glass. Som förövrigt var en besvikelse, men det spelade ingen större roll för den var ätbar och ätbart är bra. 

DSC 3407 2

DSC 3409 2

DSC 3414 2

Det gick runt en stor mås bland alla duvor. Ja, den är värd att fotografera. 

DSC 3418 2

DSC 3425 2

DSC 3426 2

DSC 3435 2

Jag tycker att det är så mysigt med alla smala gator överallt! Det har verkligen sin charm! Om man inte möts av en armé med människor på en och samma gång. 

DSC 3436 2

DSC 3437 2

DSC 3439 2

DSC 3442 2

Och så klart gondolen som kostar en förmögenhet att åka.

DSC 3458 2

Den kända romantiska Rialto-bron som inte alls ser så romantisk ut från utsidan. Var aldrig på själva bron men med tanke på hur många människor det står där och trängs så besvärar det mig inte så enormt att jag inte var där. 

DSC 3460 2

DSC 3464 2

Som sagt, smala gator!

DSC 3471 2

Nästa dag var det bara att kämpa sig ur sängen igen innan vaporetton med klasskompisarna stack iväg till andra sidan. I och för sig var det inga svårigheter att vakna då det ringde ungefär 24 larm varje morgon varav samma upprepades minst 5 gånger och hälften utav dem spelades i väldigt långa minuter innan de stängdes av. 

Hur som helst. Det var dags för Biennalen igen, men denna gången hette det Arsenale istället och befann sig i en enormt gigantisk byggnad, eller byggnader, där man skulle kunna bevara bort mot femtusen feta elefanter om man så ville. Och det fullproppat med konst. Vid det laget hade jag fortfarande inte riktigt hunnit smält konsten från gårdagen så jag tröttnade ganska snabbt. Trots att det i och för sig fanns gott om fina verk.

DSC 3191 2

DSC 3193 2

DSC 3212 2

DSC 3217 2

DSC 3225 2

DSC 3232 2

DSC 3254 2

DSC 3260 2

-K'Pran?
-Pran! 

Men efter en båttur hit och dit och väldigt mycket konst-tittande så var det dags att äta mat. Och glass. Åt en himmelsk glass! Jag är inte ens glassmänniska, men den choklad-och-nånting-mer-glassen fångade all min uppmärksamhet en stund. Sen promenaredes det runt en hel del bland de otroligt mysiga gatorna. Med mål att gå vilse, eftersom det mer eller mindre är ett måste i denna staden. 

DSC 3266 2

DSC 3282 2

Det som gör Venedig så oerhört mysigt är framförallt att det inte finns en bil på stället. Det är vatten och båtar överallt! 

DSC 3290 2

DSC 3300 2

DSC 3307 2
Tvätten hängdes ut på gatorna för alla att skåda. Kunde inte låta bli att knäppa denna bild. 

DSC 3309 2

Och kissekatter fanns det gott om. Gosas skulle det göras också. 

DSC 3311 2

DSC 3317 2

DSC 3318 2

DSC 3327 2

DSC 3345 2

Marcus-platsen. Tydligen är det förfärligt många duvor där på dagen, men det visade sig vara skapligt lugnt på kvällen i alla fall. Så det var ju en fördel till viss del. 

DSC 3346 2

Kvällen avslutades med ett gäng som stack till andra sidan ön och bara hängde. Jag var mest bara fascinerad av rörelsen och mönstret som skildrades i vattnet från fullmånens spegling!

DSC 3353 2

Jag tänkte att jag skulle försöka hålla mitt löfte och lägga in en drös med bilder efter Italien-resan. Dock för att underlätta det för både er och mig själv så gör jag det i flera inlägg. Därav det kreativa namnet på inlägget. Vi tar en dag i taget!

Tiden har verkligen flugit förbi! Det känns som att man bara varit där i en dag men hunnit göra grejer för en månad. Vi åkte mitt på dagen på onsdag och kom fram till vandrarhemmet på kvällen. Som förövrigt troligtvis inte kunde vara mycket bättre! Vi sov på ön Giudecca, med utsikt över resten av Venedig.

DSC 3134 2

DSC 3135 2

Utsikten från vandrarhemmet. Nedan står vi utanför, redo för avfärd! 

DSC 3137 2

DSC 3142 2

Vi åkte vaporetton (bussbåt) till Biennalen, Giardini, där vi skulle titta på en jäkla massa konst. En liten tur rätt över vattnet och vi är i stan!

DSC 3145 2

DSC 3147 2

DSC 3149 2

Jag la också märke till att om man fotar så hamnar man tydligen efter gruppen. De längst fram hade definitivt raketer i baken. Lite måste man ju kunna få njuta av omgivningen! 

DSC 3150 2

Men till slut tog vi oss fram till Giardini, så där blev våra små huvuden fullproppade med konst. Tänk er ungefär som en stor park med massa byggnader där varje byggnad hör till ett varsitt land/konstnär. Där traskade vi runt i våra egna tempon i större delen av dagen. 

Jag tänker inte besvära er med alla de bilderna. Jag upptäckte dock att jag inte ens tog så sjukt många heller, men tar några få här då det ändå var det resan gick ut på. 

DSC 3151 2


DSC 3152 2

DSC 3163 2

Den sista var en av mina favoriter. Så otroligt häftig. Detta var i Japans paviljong. Som ni ser är det båtar med röda trådar och superduper många nycklar. Helt sjukt!

Jag begav mig tillbaka till vår ö för mat senare mot kvällen och där spenderades också resten av dagen. Om jag inte minns fel så var det karaoke på kvällen. Mycket möjligt att det var dagen efter men det är inte så noggrant. Hur som helst så var det vår "Art school" som drog igång ett helt party där på vandrarhemmet. De okända som sjöng innan mina skolkamrater fick för sig att köra fullt ös var inte alls på samma nivå. Och med det kan man väl också säga att de låg snäppet högre. (No offense, kompisar.) Såklart, eftersom vi är trogna svenskar, så sjöngs det alldeles för mycket Abba för allas bästa. Och helt enkelt såna där sorgligt sönderspelade "favoriter" som Final countdown och Highway to hell. Men det är så det ska vara på karaoke. Ju sämre desto bättre. 

DSC 3187 2

­