­

header

Drog till Cala Blanca i ett par timmar med Arthur idag. Så vi stack och äventyrade bland stenarna!

DSC 2763 2Så vi började promenera längs kusten!

DSC 2764 2
Vi fortsatte åt ett håll där folk uppenbarligen redan klurat ut att det är hopplöst att vandra runt. 

DSC 2767 2Vi gick till och med i vattnet och på de hala stenar för att ta reda på vad som fanns runt hörnet på klippan. Det fanns ingenting. Så här sitter Arthur och kämpar på sig skorna på blöta fötter.

DSC 2771 2Men då var det ju lika bra att vända och ta sig tillbaka.

DSC 2776 2Och där har vi en glad Marlou som överlevde klättringen ned! 

DSC 2778 2Och en glad Arthur som fortfarande inte vet om han kommer överleva klättringen ned!

DSC 2780 2
För enkelhetens skull tog vi trapporna upp istället för en livsfarlig bergsvägg, för att titta på utsikten.

DSC 2789 2Totalt älskar färgerna i vattnet. Det är nästan så det salta, äckliga vattnet vinner och får mig att vilja simma runt i det. Men bara nästan. Vi får se imorgon! Jag kanske ger det en chans. Men fan för det om det kommer saltvatten i munnen på mig! 

Nåväl. Senare på kvällen gick jag ned en sväng till stranden och mötte upp Mark. Men imorgon ska grannkillarna och jag ge berget, Montgó, ett försök till om vädret tillåter så jag fick kämpa mig tillbaka hem innan tolv. Så förhoppningsvis kan man göra en superdag av morgondagen för det är min sista dag här för nu...

*Gråter lite*

Gråt med mig. 
Tack.

*Kram*

Vilken toppendag! Även om det kanske inte riktigt gick som planerat. Jag bjöd med Arthur och Jack på en trevligt promenad uppför berget, Montgó, som är 753 m över ytan. Och det gick de med på. Sanningshalten utav detta ifrågasattes dock då de båda tydligen inte sammankopplas med fysiska aktiviteter i första hand. 

Men så vaknade man klockan 6.00 på morgonen, tidigare än någonsin, och upptäcker att hela himlen är täckt av moln. Och det betyder ju i första hand att utsikten är skit och i andra hand att möjligtvis även sikten vid fötterna är skit. Så ja, då var det bara att informera killarna om att de släpat sig upp ur sängen omänskligt tidigt i onödan. Men istället för att gå gråtandes tillbaka till sängen bestämde vi oss för att ta en promenad till Cumbre del Sol. Som är en 5-6 kilometer härifrån. Uppförsbacke. Vid ett sådant tillfälle kan man njuta av moln, minsann. Men vi tog oss fram till utsiktsplatsen och samlade energi för att ta oss tillbaka.

20150611 092617 2

Tillbakavägen gick något smidigare. Trots att alla tre snubblade på pinnar och stenar och luft minst två gånger i halvtimmen tog vi oss tillbaka i redigt skick. Jag menar, så gott det skulle kunna vara efter en sådan vandring.

Så när vi tog oss tillbaka hem gav vi benen ungefär en halvtimme att vila, och sedan tog vi bilen och körde till Las Fuentes del Algar. Vilket är en otroligt vacker park med vattenfall, som jag inte ens visste om att det existerade. Det var Jacks geniala idé att bada i dem trots att det säkert bara var 5 grader i vattnet. Folk tittade på oss som om vi var en del av sevärdheten. Vilket vi ju förstås är också, jag menar, kolla på oss. I slutändan var det ju självklart värt att hoppa i, trots blåa läppar och skakande knän. Jag hade trots allt aldrig badat i ett vattenfall innan. 

DSC 2731 2

DSC 2734 2

Detta hade kunnat sluta väldigt roligt. 


DSC 2681 2

DSC 2683 2

DSC 2688 2

DSC 2743 2

Det var olika nivåer som man kunde gå till, med en ny typ av vattenfall eller liknande på varje stopp. Denna ovanför var den första vi kom förbi och också hoppade i. Eller ja, Jack hoppade i och Arthur och jag släntrade efter lite senare efter att vi mer eller mindre blivit tvingade och övertalade om att det "inte var så illa när man väl kom i".  Det var ju ren humbug.


DSC 2694 2

Men sen vid nästa var det bara att hoppa i. Man var genomfrusen i alla fall så man hade inte mycket mer att förlora. Möjligtvis en hjärncell eller två, men det kan man vänja sig vid. 

DSC 2705 2

Efter den andra bestämde vi att det ändå fick räcka med badningen. Så vi stapplade vidare med våra bara fötter över småstenen för att se vad som mer fanns att uppleva i parken. Tills det kom en skylt som på spanska och engelska yttrade att parken kommit till sitt slut. Men det var uppenbarligen en stig bakom den så då var vi plötsligt alla tre korkade svenskar som inte var särskilt utbildade gällande språk. Och då kan man ju bortse från att Arthur och Jack är engelskmän, men de kunde ju dra till med gibberish som då i en spanjors öron lika gärna skulle kunna vara svenska.

DSC 2709 2

Men efter dessa stenar var det tyvärr inte så väldigt mycket mera att se. Fint vatten dock, men det satt några folk där redan och då är det kanske lika bra att inte trycka upp kameran i ansiktet på dem. Så vi vände och gick uppför en trappa så vi kunde spana ut över parken.

DSC 2715 2

Och åh vad vi skrattat. Jag fick bokstavligen ont i magmusklerna från allt skratt. Okej, hur ska jag förklara detta utan att folk ska tro att vi är totala monster. Jag ger det ett försök, men snälla misstolka inte innehållet. 

Det började med att Jack såg en grotta. Som förövrigt inte hade högre till tak än 1.60m. Så entusiastisk som han blev skrek han mot Arthur och mig som fortfarande gick en bit bakom att han hittat en grotta. Arthurs leende lyste upp som en sol och med händerna i luften sprang han mot grottan. Så grabbarna rusade som småpojkar i en lekpark och inte en sekund senare vände sig Jack om med stora ögon och det enda som kom ur munnen på honom var "Oh shit."

Ur den låga grottan bakom honom kom en liten dvärg vandrandes. Jag hade vid det här laget väldigt svårt att hålla mig för skratt över hans reaktion och Jack låg redan raklång över muren och försökte att inte öppet skratta rakt ut. Någon minut senare bröt vi ihop och kunde inte sluta garva på hela kvällen. Definitivt något fuffens som spreds ut i luften och gjorde oss aningen lulliga. Hade jag sparat allt vårt skrattande i burkar hade jag blivit rik på att sälja det. 

Jag vill tydliggöra att vi inte menade att skratta åt en individ och vi vill inte att någon ska ta illa upp (annars ber jag om ursäkt), men jag måste däremot få påpeka att det var en oerhört klockren situation som vi hamnade i. Vi väntade mest på att de andra sex dvärgarna skulle vandra ut med snövit i släptåg.   


DSC 2718 2

DSC 2724 2

Men vi vandrade slutligen vidare med ett misslyckat försök att skärpa till oss lite. 

DSC 2727 2

DSC 2738 2

DSC 2740 2

Glada och åh så härliga pojkar!


DSC 2750 2

DSC 2751 2

Efter att vi äntligen hittat vår väg tillbaka till bilen bestämde vi oss för att åka till Moraira och käka på restaurang. Trots att Jack mer eller mindre somnade i bilen på vägen hem tog vi en extra sväng till stranden och satte oss i en bar tills vi slutligen begav oss hemåt och troligen alla tre hamnade i soffan, sängen eller fåtöljen.

Men åh vilken fin dag. Hade kunnat göra om det alla dagar i veckan. Dock hade man kanske blivit något slutkörd då. Men det är inte poängen här. 

Jag har varit ganska bra på att komma hem sent om nätterna medan jag varit här. Igår natt kom jag hem halv tre efter en trevlig kväll ute med Mark. Man får passa på att utnyttja tiden medan man här. Om en vecka är det för sent..! 

Men det var upp tidigt igen på morgonen. Åkte till några affärer och letade efter kepsar och solglasögon och bollar och blomsprutor. Efter det och en god macka efter vägen åkte vi upp till Cabo de San Antonio. 

På kvällen åkte vi till en Wok-restaurang som vi brukar åka till när vi är här och efter det gick jag och mötte upp grannkillarna på stranden. Vi köpte oss en boll och spelade lite fotboll, tills en viss Marlou sköt ned den i vattnet så vi var tvungna att fiska efter den, och vi tyckte inte att det var någon vidare klok idé att sedan kasta tillbaka den i sanden och göra en sandpapperboll utav den. Så vi gav oss där och gick och satte oss i en mysig bar/restaurang med fin utsikt och pratade en massa! 

Och jag kom hem innan elva för en gångs skull! 

Här är i alla fall några bilder från Cabo de San Antonio.
Jag har varit där så många gånger förut, men det är en standard. Dock den här gången var det lite annorlunda. För drygt ett halvår-år sedan var det en stor brand just här, så nu är det väldigt kalt. Svarta, nakna träd lite här och var och några färgglada buskar, men den täta skogen är totalt borta. Det gör ju utsikten otroligt vacker, men ja. Lite synd ändå då någon blådåre tände på det på fem ställen. 

DSC 2637 2

DSC 2645 2

DSC 2646 2

DSC 2655 2

DSC 2658 2

DSC 2663 2

DSC 2669 2

På min mobil finns det en såndär funktion att man kan ta panoramabilder. Så jag har velat testat det här ett tag, och nu äntligen! Om man flyttar på sig i rätt stund kan man få något som ser ut såhär! Utan photoshop eller liknande alltså. Riktigt roligt att göra! 

20150609 135114 2

... för att blanda tre osammanhängande ord i en rubrik. Men ja det är en fin sammanfattning, okej. 

Efter kvällsmaten igår blev det en promenad ned till stranden för lite beachvolleyboll med grannkillarna. De var redan slutkörda av en match innan jag ens hann dit, men efter påfyllning av vätska körde vi lite till i alla fall. Och ack, vad mina knappt existerande volleybollkunskaper har försvunnit helt och hållet. Lite åt det sorgliga hållet nästan. Men det var en fin kväll trots allt. Om man bortser från ömma armar efter bollen som visade sig vara en beach soccer-boll som befunnit sig i vatten. 

Efter en skön natt med sömn stack jag ut på en liten fotopromenad igen. Jag gick upp till ett ställe med mycket fin utsikt, och det slutade så klart också med att jag stod längs vägkanten och fotade blommor och insekter. Så här har ni. 


DSC 2587 2

DSC 2596 2

DSC 2597 2

DSC 2599 2

DSC 2607 2

DSC 2615 2

DSC 2618 2


Marlou2Igår var Champions League finalen mellan Barcelona och Juventus, som många säkert redan var fullt medvetna om. Eftersom jag befinner mig i Spanien är det definitivt värt att titta på matchen i ett café eller så, även fast jag inte är så väldans intresserad.

Vi hade blivit bjudna av grannarna och några andra på restaurang, och där skulle vi titta på matchen. Jag minns från förra året eller så när det var en match på tvn och vi var i ett café. Stämningen var fantastisk! Det var som att man verkligen var där live och folk var med och hurrade. 

Så vi var väl förberedda. Elva engelskmän och två svenskar/holländare. Mitt i restaurangen. Klädda i spanska flaggor och röd-gula peruker. Rustade med tutor och glada miner. 

Det visade sig att vi utan tvekan var de mest högljudda i restaurangen. Jublande och tutande för första målet. Knappt en reaktion från de andra. De måste varit Italienare och Real Madrid fans. Ack. Men vi hade kul. Och vi åt god mat. 


Efter tolvslaget blev det tydligen en bra idé att åka vidare till en karaoke-bar. Jag har aldrig riktigt varit i en, så det är ju definitivt intressant med en spansk sådan. Jag och grannpojkarna satte oss vid ett bord och bläddrade igenom 15 392 låtar och försökte hålla oss för skratt varje gång någon började sjunga. Vilket vi inte var nog modiga för själva dock. Men åh så vi skrattade. Och fick huvudvärk. 

My goodness vad spanjorer kan ta i. 

 

20150605 212956 2

En av mina standardsysslor när jag är i Spanien är att gå ned till stranden på kvällen och sitta och titta ut över havet samt promenera runt på boulevarden. Det är där man träffar människor, och om inte det i alla fall kan titta på människor. Vilket jag tycker är intressant. Så det var det jag gjorde ikväll, igen. Dock själv ikväll, med hörlurarna på. Det är underskattat tycker jag, att bara vara där och njuta av platsen, folket och musiken! 

Passade på att knäppa några bilder av solnedgången och allt det där också. Och sen är ju denna panorama-inställningen på mobilen fiffig. Inte blir det superbra inte, men det ger en ganska härlig bild ändå! 

Så nu ger jag er en förtjusande vit yta här nedanför att titta på, bara för att bilden är något avlång. Det var antingen det eller ännu mera onödig text. 


20150605 205422 2

20150605 212310 2

Jag har lagt märke till att alla inlägg jag lägger in är från vandringar jag gjort. Men nu är det så att det är den enda gången jag tar mig besväret till att faktiskt släpa med mig kameran. I och för sig händer det väl kanske inte så väldans mycket mera för tillfället. Jag vaknar tidigt, går ut och går i en timme eller två, kommer hem och äter lunch, hänger vid poolen, löser korsord, badar, spelar yatzy med mormor och pappa och lite sådant, äter vid 18-tiden och sticker sedan till strandboulevarden tills det är läggdags. Men det kanske händer något avvikande framöver för förändringarnas skull. Det lär definitivt komma ett inlägg med en jäkla massa kattbilder. 

Men nu delar jag med mig av ett gäng bilder från en vandring mot hamnen och tillbaka, i den stekheta solen. 

DSC 2542 2

DSC 2545 2

DSC 2552 2

DSC 2585 2

DSC 2561 2

DSC 2567 2

DSC 2575 2

DSC 2578 2

DSC 2583 2

Vi gick runt lite igenom gatorna och på tillbakavägen stannade vi för otroligt uppskattad juice med färska frukter och lite lunch!

­