­

header

Marlou2Igår var Champions League finalen mellan Barcelona och Juventus, som många säkert redan var fullt medvetna om. Eftersom jag befinner mig i Spanien är det definitivt värt att titta på matchen i ett café eller så, även fast jag inte är så väldans intresserad.

Vi hade blivit bjudna av grannarna och några andra på restaurang, och där skulle vi titta på matchen. Jag minns från förra året eller så när det var en match på tvn och vi var i ett café. Stämningen var fantastisk! Det var som att man verkligen var där live och folk var med och hurrade. 

Så vi var väl förberedda. Elva engelskmän och två svenskar/holländare. Mitt i restaurangen. Klädda i spanska flaggor och röd-gula peruker. Rustade med tutor och glada miner. 

Det visade sig att vi utan tvekan var de mest högljudda i restaurangen. Jublande och tutande för första målet. Knappt en reaktion från de andra. De måste varit Italienare och Real Madrid fans. Ack. Men vi hade kul. Och vi åt god mat. 


Efter tolvslaget blev det tydligen en bra idé att åka vidare till en karaoke-bar. Jag har aldrig riktigt varit i en, så det är ju definitivt intressant med en spansk sådan. Jag och grannpojkarna satte oss vid ett bord och bläddrade igenom 15 392 låtar och försökte hålla oss för skratt varje gång någon började sjunga. Vilket vi inte var nog modiga för själva dock. Men åh så vi skrattade. Och fick huvudvärk. 

My goodness vad spanjorer kan ta i. 

 

20150605 212956 2

En av mina standardsysslor när jag är i Spanien är att gå ned till stranden på kvällen och sitta och titta ut över havet samt promenera runt på boulevarden. Det är där man träffar människor, och om inte det i alla fall kan titta på människor. Vilket jag tycker är intressant. Så det var det jag gjorde ikväll, igen. Dock själv ikväll, med hörlurarna på. Det är underskattat tycker jag, att bara vara där och njuta av platsen, folket och musiken! 

Passade på att knäppa några bilder av solnedgången och allt det där också. Och sen är ju denna panorama-inställningen på mobilen fiffig. Inte blir det superbra inte, men det ger en ganska härlig bild ändå! 

Så nu ger jag er en förtjusande vit yta här nedanför att titta på, bara för att bilden är något avlång. Det var antingen det eller ännu mera onödig text. 


20150605 205422 2

20150605 212310 2

Jag har lagt märke till att alla inlägg jag lägger in är från vandringar jag gjort. Men nu är det så att det är den enda gången jag tar mig besväret till att faktiskt släpa med mig kameran. I och för sig händer det väl kanske inte så väldans mycket mera för tillfället. Jag vaknar tidigt, går ut och går i en timme eller två, kommer hem och äter lunch, hänger vid poolen, löser korsord, badar, spelar yatzy med mormor och pappa och lite sådant, äter vid 18-tiden och sticker sedan till strandboulevarden tills det är läggdags. Men det kanske händer något avvikande framöver för förändringarnas skull. Det lär definitivt komma ett inlägg med en jäkla massa kattbilder. 

Men nu delar jag med mig av ett gäng bilder från en vandring mot hamnen och tillbaka, i den stekheta solen. 

DSC 2542 2

DSC 2545 2

DSC 2552 2

DSC 2585 2

DSC 2561 2

DSC 2567 2

DSC 2575 2

DSC 2578 2

DSC 2583 2

Vi gick runt lite igenom gatorna och på tillbakavägen stannade vi för otroligt uppskattad juice med färska frukter och lite lunch!

Igår bestämde vi oss för att promenera till Cumbre del Sol. Och nu undrar ni förstås vad i hela friden det är. Det är en liten gullig stad på ett berg med utsikt över havet. Det tog oss ungefär en timme och femton minuter dit och sen cirka 50 minuter tillbaka, så det är en fin runda med väldigt vackra utsikter! 

DSC 2449 2

DSC 2458 2

DSC 2461 2

DSC 2468 2

DSC 2477 2

DSC 2479 2

DSC 2485 2

DSC 2487 2

DSC 2493 2

DSC 2499 2

På kvällen gick jag till stranden och möttes upp med Mark, en kompis jag träffade för första gången här för ca 3 år sedan nu. Så det var definitivt kul att se honom igen då det ändå varit ett år sedan eller så. Vi gick mot Cala Blanca och äventyrade i tunlar, och sedan tog vi oss en varsin milkshake vid stranden innan jag behövde gå hem igen! 

Jag tänkte att eftersom det var så oerhört längesedan jag var ute och reste, så var det på tiden att åka en sväng till Spanien! 

Den halva vecka jag hade i Sverige efter att jag kom hem från USA och åkte till Spanien var så enormt stressig. Först och främst kom jag ju hem en dag senare från USA då det krånglade med flyget och allt det där. Dagen efter hade jag en tid hos en läkare på morgonen, en kurs på fyra timmar efter det och sedan ett möte med tidningen om boken. Dagen efter skulle jag till doktorn och jobba, vilket jag också gjorde nästa dag. Sedan på lördagen var mârten som tog i stort sett hela dagen och nästa morgon flög mitt flyg till Spanien! Och allt det med en jetlag. Men nu kan jag minsann slappna av en stund innan jag börjar jobba igen! 

För första gången på länge hade jag inga problem med flygresan. Det var ju på tiden. När jag kom fram till huset var det slappa som gällde för att kunna stiga upp i tid på morgon och gå på en fotopromenad. Så här har ni lite bilder därifrån! 

DSC 2386 2

DSC 2396 2


DSC 2421 2

DSC 2428 2

DSC 2429 2

DSC 2434 2

DSC 2441 2


Sista helgen innan jag lämnade Florida stack vi och klättrade en sista gång. Gången innan hade vi bestämt att vi skulle testa på en spricka istället för "vanlig klättring". Så vi hittade en fin vägg som vi hade lagt beslag på tills nästa gång. Jag måste ärligt säga att det inte lockade så speciellt mycket då jag inte är särskilt erfaren och det är en helt annan metod av klättring. Men när jag väl avslutade hela var det defenitivt en utav de roligaste jag gjort! Det tyckte dock inte Daniel, men vi bestämde oss ändå för att spendera mera tid på endast den och klättrade den tre gånger var. 

Slänger in en bildbomb. 

DSC 2232 2
Förberedelser.

DSC 2235 2
Mera förberedelser.

DSC 2239 2
Ännu mera förberedelser. 

DSC 2294 2
Krigaren Nico. 

DSC 2245 2
Oooch Daniel har tagit sig upp efter en del om och men! 

DSC 2246 2
Medan han grejar med hela säkerhetsprocessen där uppe klickar jag några bilder på honom, hihi.

DSC 2256 2
HIHI. 

DSC 2292 2
Men sen var det min tur! 

11310961 10202804589075701 1822417597 n 2
Daniel hade med sig sin kamera upp och fick en väldigt glad klättrande mig på bild. 

11164161 10202804589715717 818463323 n 2
Som sagt. Jag tog mig upp så mycket snabbare än väntat, så då är det tillåtet att le. Jag var som spindelmannen. Fast glad. Som sagt. 

11294567 10202804586995649 2128865950 o 2
Utsikten över träd och klippor. 

11352459 10202804586755643 267431273 o 2
Inte helt dumt ändå. 

DSC 2279 2Tills det var dags att klättra ned och förbereda hemfärden, då mitt flyg lämnade marken på morgonen dagen efter.

På vägen ned mot bilen blev vi dock bemötta av något oväntat. En svart skallerorm som rasslade mot oss. Jag gick framför Daniel och hörde något skallra så av nyfikhet vände jag på huvudet och såg en lång, svart svans. Så av ren banalitet utgick jag från att det var ödlor, vilket det finns gott om där borta. Tills jag scannade den från topp till tå (även fast ormar inte har tår så vitt jag vet) och insåg att det inte alls var ödlor. Så jag tog i från tårna (jag har tår) och skrek ett gällt flickskri, trampade lite på stället och hoppade sedan därifrån. Jag vände mig om och märkte att ormen rullat upp sig till en garnboll och Daniel hoppat av stigen och glidit ner i skogens bädd. Dock i osäkerhet om jag skrämt honom eller om det faktiskt var ormens bestyr. Men efter hans desperata försök att klättra upp igen och springa iväg fastlade jag att han definitivt sett ormen. Så medan jag stod på säkert avstånd passade jag på att småskratta åt Daniels misslyckande och förfäran. Vid det här laget önskade jag mera att jag faktiskt hade kameran framme för att ta kort på hans reaktion snarare än att ha kunnat ta kort på ormen. 

Jag vet inte vad det är med mig och flygresor, men jag är ganska säker på att det finns någon variant av ondskefull tjomme som styr över flygplansvärlden och inte värdesätter mig som resenär. Varenda gång jag flyger själv går något käpprätt åt pipsvängen. Och nu tänker ni, men Marlou, då kanske det är du som gör något fel? NEJ. Det är denna ondskefulle tjomme. Jag lovar.

Som jag har nämnt tidigare, så tog jag bara med handbagage denna gången för att slippa hela "tappa bort bagage-problemet". Vilket som sagt förkommit två gånger och varav jag aldrig någonsin fick se ett spår av min väska igen vid en av gångerna. Så det måste jag säga har funkat väldigt fint, då jag inte behövde oroa mig över något sådant.

Men, på ett eller annat vis ska denna ondskefulle tjomme fixa ett eller annat sätt att jävlas med mig.
Så jag och Daniel kommer till Pensacola flygplats.

Damen: Efternamn?
Jag:
 Jaspers.
*Moment av tystnad och knappande på datorn*
Damen: Jag behöver få se ditt pass för det här.
*Ger mitt pass och skådar henne långsamt klicka in mitt namn i maskinen och upptäcker att mitt namn inte finns med i systemet*
*Väntar yttligare en stund tills hon skickar mig vidare till en annan dam som går igenom samma process*
Annan dam: Ditt namn finns inte med i systemet. Var har du bokat biljetten?
Jag: Erhm. Det var en tur och retur-ticket som jag bokade för ungefär en och en halv månad sedan, så jag är inte säker då jag flyger med typ sex olika flygbolag under hela resan. Jag har dock en bild på kvittot och resan på mobilen om det är till någon hjälp.
*Ger henne min mobil och tittar på medan hon zoomar in och frustrerat rotarar mobilen och skakar livet ur den tills hon upptäcker att jag inte har skärmrotationen aktiverad*
*Väntar i ytterligare ett halvt dussin minuter*
Annan dam: Ditt flyg har avbokats.
Jag: Mitt flyg har vad?
Annan dam: Ditt ticketnummer finns inte med i vårt system, det har avbokats.
Jag: Avbokats?
Daniel: Hur har det avbokats?
*Annan dam berättar en hel historia om hur ticketnumret inte skickades vidare för hemresan när jag bokade resan eller något åt det hållet*
Daniel: Så vems ansvar är det att det inte gjorde det?
Annan dam: Flygbolaget där det bokades.
Jag (förövrigt lättad att det inte är mitt fel): Så... Vad innebär det här?
Annan dam: Det innebär att det kan förorsaka problem.
Jag (som redan klurat ut det på egen hand): Så... det innebär att...?
Annan dam: Här blir det nog inga problem då vi kan fixa dig en plats, men det lär bli ett problem i Charlotte.
*Hon klickar och gör sin magi på datorn, jag tittar på Daniel och frågar hur lång bilturen till Charlotte är*
Annan dam: Och det lär bli ett problem i London också om du tar dig dit.
*Hon klickar och gör sin magi på datorn, jag tittar på Daniel och frågar hur lång bilturen till London är*
*Slutligen ger hon mig tre biljetter så jag börjar misstänka att hon sa det sista endast för att göra mig ännu mer orolig för att det är deras jobb*

Så det är ju fint det då. Flygbolaget där jag beställde min biljett avbokade min hemresa av någon okänd anledning. Vad är det för lurendrejeri? Ondskefull tjomme, säger jag ju.

Så eftersom detta tog extremt lång tid var jag ju självfallet väldigt sen till min gate. Det är första gången någonsin att jag hört mitt namn ropas upp i högtalarna, vilket faktiskt roade mig lite. Så jag kom till min gate ungefär 10 sekunder efter jag hörde dem ropa mitt namn, och trevliga människor som de är bemöter mig med ett leende och "Däääär är du!"

"Häääär är jag!"

Det var ungefär också hela min entré i flygplanet. Alla satt redan fastspända, och där kom jag. Dock, i alla dessa svårigheter, måste jag säga att det var ganska skönt att kunna gå raka vägen till min plats i flyget utan en enda kö!

DSC 2319 2

DSC 2320 2

DSC 2324 2

Så själva resan till Charlotte gick fint! Snabbt och så. Dock när flyget landat åkte det runt i säkert tio minuter och det är aldrig ett gott tecken. Det betyder att man, vilken gate man än ska till, har en jäkla bra bit att gå inne på flygplatsen. Och det hade jag ju såklart, för vi var vid terminal E, och jag skulle till B. Vilket alltså var i stort sett på andra sidan. Jag hade uppskattat det om piloten hade kunnat droppa av mig i början, istället för att tvinga med mig hela vägen till slutet, men nåväl, vad ska man göra. Men jag hade ungefär 3 timmar att vänta på nästa flyg ändå, så jag tog min tid.

Så på min vandring till andra sidan upptäckte jag att folk idag är latare än vad jag trodde att de var. Det var KÖ till rulltrappan, och precis bredvid var trappan. Den var tom. TOM. Jag överdriver inte ens. Folk är lata. Det är lite sorgligt om jag får säga så. Ja jag får säga så, jag tog trappan.

I alla fall, jag ska försöka att inte dra ut på detta mycket mer, så jag ska fortsätta med resan.

Snart upptäcker jag att mitt flyg är en timme försenat, så de säger i högtalarna att man borde gå och kolla upp om man kommer hinna med sitt kopplade flyg, om man nu har ett sådant. Så jag går dit man ska, men skräms av kön. Jag har ju ändå mer än två timmar kvar så jag sätter mig mot väggen en bit ifrån och grejar med grejer. Tills jag plötsligt hör någon som går förbi nämna något om att flyget är inställt. Så jag går fram till dem och frågar om det är Londonflyget de skulle med, och jajamen. Mitt flyg skulle inte ens lämna marken. Så alla mina medpassagerare och jag blir skickade för ombokning. Och efter att de hjälpt mig i en evighet (jag överdriver inte ens här, jag stod där minst 3 gånger längre än resten), kom vi fram till att det bästa var att spendera natten i Charlotte, flyga till Frankfurt på eftermiddagen nästa dag och från där flyga till Oslo.

Så då hamnade man på ett hotell. OCH DET VAR MINSANN PLÅSTER PÅ SÅREN, HOLY MOLY. 

DSC 2333 2

DSC 2335 2

Inget dåligt hotell inte! Tack och lov stötte jag på en tjej som skulle till samma hotell som mig av samma anledning så vi har väntat tillsammans, åkt buss tillsammans, checkat in på hotell tillsammans, käkat kvällsmat tillsammans, käkat frukost tillsammans, åkt tillbaka till flygplasten tillsammans, delat historier tillsammans och väntat lite mera tillsammans. Tack och lov för det, det gjorde det så mycket roligare och bekvämare när man hade någon där i det där okända området.

Så det löste sig ju i slutändan. Vilket jag i och för sig inte oroade mig för heller. Var inte särskilt förvånad över att det förkom mig. Som sagt. Ondskefull tjomme. 


DSC 2339 2
Sen väl på flyget hem blev jag skriken på för att jag var ute och gick på fel sida av strecket. 

­