­

header

Nästsista dagen jag var i Spanien hade jag planer på att antingen gå i bergen vid Granadella, där jag vanligtvis brukar gå mina standard morgonpromenader i några timmar, men som av någon anledning (högst troligt en brist på mamma som inte släpar mig upp på morgonen) inte blev av - eller gå till stranden och gå runt i området där. Men till min besvikelse så var vädret inte på min sida till det. Himlen var täckt av moln och med en lite missnöjd min över vädret för en av mina sista dagar bestämde jag mig för att ändå bege mig ut en sväng och utforska ett nytt ställe istället. Pappa tipsade om en strand en liten bit förbi där vi brukar promenera en hel del. Och där vi bland annat brukar ha den här fantastiska utsikten. 

DSC 4495 2

DSC 4500 2

DSC 4501 2

Sen fortsatte vi vidare till stranden.

DSC 4506 2

Eller, en strand var vad jag förväntade mig. Det visade sig vara så otroligt mycket mer! En rejäl grotta där jag klättrade lös för att upptäcka alla möjliga spännande gropar och vattenhål, fantastisk utsikt och en bergsvägg som tidigare hörde till ett större berg.

Här är grottan. Det är något med grottor som skrämmer mig lite, och därav tycker jag att de är otroligt spännande. Just denna var inte direkt läskig då man kunde se allt, och det inte var något mörker längst in där det sitter så hårlösa varelser som hoppar fram när man kommer för nära. Dock, nyfiken som jag ändå är, klättrade jag runt lite och lyckades hitta en sådan grotta inuti grottan! Så kröp in lite halvt för att ta ett foto med blixt, fokuserad som ingen annan för att inte ramla ned, och precis då ramlade mina solglasögon ned från tröjan och skrämde själen ur mig. Var helt säker på att något hoppade fram för att äta upp mig.

DSC 4531 2

DSC 4537 2

Inte nog med allt detta vackra så var himlen klarblå och solen stekte på rejält när jag kom ut ur grottan! Så underbart!

DSC 4543 2

Vandrade vidare på några stigar och klättrade på stenarna tills jag fick en superfin utsikt, och sen till en fantastiskt vacker bergsvägg som, som sagt, var en del av hela berget vid något tillfälle. 

DSC 4549 2

DSC 4557 2

20160327 162340 2

20160327 161906 22

DSC 4566 2

20160327 164215 2

20160327 164614 2

Stigen här var ungefär bredden av en fot och bredvid sig har man ett stup på jag vet inte hur många meter.

20160327 165101 2

Något av det bästa jag vet är nya platser och äventyr, så det blev en lyckad dag!

Den enda planen jag hade när jag åkte till Spanien var att bestiga berget Montgó, men efter x antal dagar började jag ge upp hoppet då min vän Mark som skulle göra mig till sällskap hade ett fullproppat jobbschema. Men tur som man har så var han ledig min sista dag, så vi passade på!

Runt halv elva-tiden på morgonen begav vi oss till berget och med våra ryggsäckar på och kameran redo började vi vandra upp till toppen.

DSC 4601 2

DSC 4585 2

Vädret var toppen och utsikten likaså. Jag har tagit mig till toppen två gånger tidigare, men båda gångerna knappt tagit mig ner. Eller, inte tagit mig ner på rätt sätt, kanske man ska säga. Den första gången hamnade vi i fel stad på fel sida av berget så vi var mer eller mindre tvungna att klättra halva vägen upp igen och ta en annan stig, och den andra gången ville jag undvika det så då tog vi första "bästa" vägen rakt ner. Det var knappt en genomförbar väg. Så eftersom detta var Marks första gång, dessutom med mig som vägledare, var det bara frågan om han skulle ta sig hem samma dag. Men tredje gången gillt, sägs det.

DSC 4594 2

DSC 4615 2

Första riktiga pausen tog vi vid denna grotta strax innan toppen. Och det var välbehövligt. Trots att det bara är mars så brände solen på rejält, och att det var uppförsbacke och brist på kondition underlättade ju inte vandringen. Så vi utnyttjade denna stund att sitta och njuta av den fantastiska utsikten. Och kämpa med självutlösaren. 

20160328 121227

DSC 4658 2


Sen begav vi oss vidare till toppen. Hurra! Även där uppe hade vi tur med väder och vind, så vi satte oss en stund och käkade en macka. Som jag nästan lyckades kasta nedför berget.

DSC 4670 2

20160328 125813

DSC 4679 2

Sen, självfallet, skulle det poseras på denna stolpe som är den absoluta toppen av berget.

DSC 4694 2

DSC 4707 2

DSC 4712 2

Och så efter en stund började vi gå igen!

DSC 4723 2

DSC 4738 2

Här nedanför var förövrigt där som jag och granngrabbarna började vårt äventyr förra gången. Det kan ni få läsa om här ---> "Äventyrshatten var definitivt på" , om ni känner för det! 

DSC 4759 2

DSC 4764 2

På en av kullarna står ett stort kors, där inte jag heller hade varit än, så vi bestämde oss för att gå dit. Men det visade sig att man skulle gå halva berget nedför, sen halvt runt denna kulle för att sen kämpa sig tillbaka och upp på den. Det var ju inte tanken, hallå. Trodde vi var klara med klättrandet. Men man får väl nöja sig med att utsikten även här var superduper. Så så klart satte vi oss en stund där och njöt, också lite för att försöka lista ut vart fasen vi skulle ta vägen för att ta oss till rätt stad. Vilket visade sig vara samma stig som vi kom från. Och sen efter en längre stund kände jag äntligen igen mig. Applåder till mig och creds till "tredje gången gillt".

DSC 4776 2

DSC 4798 2

20160328 145520

20160328 150202

Oooch vandringen ned på riktigt startar nu! 

DSC 4805 2

DSC 4808 2

DSC 4814 2

Sen började ett ytterligare kapitel med äventyr. Den branta sluttningen. 

DSC 48230

DSC 4845

DSC 4848

DSC 4855

Men ungefär sju timmar, några blåsor och två solbrända kroppar senare tog vi oss till Denia, där pappa stod och väntade på oss med bilen. Både slitsamma men rejält minnesvärda timmar! 

DSC 4861

DSC 4867


Häromdagen åkte vi till staden Calpe och skådade flamingos! Det är märkligt. Det ligger en sjö bland alla höghus och där kryllar det av dem. Under alla 15 år som jag varit här har jag inte ens haft några aningar om det finns såna långhalsade varelser häromkring. Så när jag fick reda på det hoppade vi i bilen och körde dit. 

De hade dock huvudet nedstucket under vattenytan 85% av tiden. Sen emellanåt visade de sig och då hade man i genomsnitt tre sekunder på sig att knäppa ett foto.

20160325 121550 2

DSC 4382 2

DSC 4384 2

DSC 4476 2

DSC 4414 2

DSC 4419 2

DSC 4430 2

DSC 4455 2

DSC 4456 2

DSC 4457 2

DSC 4461 2

DSC 4463 2
(väldigt liten flamingo)

DSC 4471 2

DSC 4472 2

DSC 4487 2

Igår käkade jag lunch med våra grannar på restuarang i ungefär fyra timmar i streck. Då snackar vi njutning i största grad. God mat var det också. Tre förrätter, huvudrätten, efterrätt, och sen cappuccino på det. Inte alls mycket mat eller så. Fint var det där uppe också! Spanjorerna har allt vacker natur de också. Restaurangen låg i bergen så vägen dit och hem var fantastiskt vacker. Stannade på hemvägen och knäppte några foton.

20160324 165537

DSC 4349 2

DSC 4350 2

DSC 4352 2

DSC 4363 2

DSC 4367 2

Så sista dagen i Norge var det klätterdags. Vi valde ett slumpmässigt berg som vi helt enkelt skulle vandra och klättra raka vägen upp. Det var Daniels idé. Jag var inte alls skeptisk. För jag har inte alls dåliga erfarenheter med sådant. Nejdå. (Jo det har jag, -> bara läs det här.)

I alla fall. 

Vi klev upp tidigt på morgonen och parkerade bilen nedanför berget. Och började kliva genom träd och pinnar och stenar som ett par skogsmullar. Kameran var dock nedpackad i väskan, men när vi tog fram repen och skulle börja klättra passade jag på att knäppa en bild. 

DSC 3968 2

Och sedan skulle den ned i väskan igen. (Daniels stränga regler.) Nu var det fokus på klättring som gällde. 

DSC 4012 2

Det var ingen värre komplicerad klättring till en början. Tills vi kom ungefär till dit där Daniel står som bilden ovan visar. Som förövrigt ser ganska enkelt ut från den här vinkeln. Men nej. Låt er inte luras. Det var en glipa på typ en meter mellan stenen man stod på och den man skulle upp på. Och det var bara hålet. Sen höjden av stenen man skulle upp på också. Alltså ett jättekliv. Ett omöjligt jättekliv när benet inte når. Så vad gör man? Man kämpar som en jäkla dåre i säkert en kvart, med smärta i varje kroppsdel och tårar i ögonen. Fingrarna nedgrävda i en glipa i klippan, ena foten i en omöjlig vinkel och den andra dinglandes så att tån precis når stenen man stod på. Och då förväntas det att man ska kunna dra sig upp med kraften i fingrarna. Nuh-uh. Har man inte den styrkan får man hitta på annat. Så på något ödle-vis lyckades jag efter en jäkla massa evighetsminuter ta mig upp. Tror mina korta tre ord när jag kämpat mig upp var "F*ck this shit", men måste ärligt medge att det tillförde lite spänning i det hela! 


DSC 3973 2

Dessutom lurades vi säkert tre gånger att vi var på toppen, men att det hela tiden fanns mer. Vi hade tagit reda på att det fanns en stig på toppen som vi tänkte ta tillbaka ned då det troligtvis skulle luta lite för mycket åt det farliga hållet om vi tagit samma raka väg ned som vi tagit upp. 

DSC 3975 2

En sån där romantisk par-bild, ni vet.
Jag har Daniel I koppel. Eller han mig. Jag tror mer på han mig. 

DSC 3979 2

DSC 3981 2

Utsikten var fantastisk, och här hade vi äntligen tagit oss till toppen! 

DSC 3990 2

DSC 3992 2

DSC 3998 2

DSC 3999 2

Så efter att vi njutit av utsikten och allt det där var det bara att börja vandringen tillbaka till bilen. Som förövrigt var mycket mer slitsam än min stackars trötta kropp hade hoppats på. 

DSC 4000 2

DSC 4003 2

DSC 4008 2

Här är Håggåberget från sidan. Vi klättrade ungefär i linje med där berget möter himlen på högersidan, upp till toppen. Var ju inte riktigt den klättringen som vi hade åkt till Norge för, men det var definitivt kul ändå! 

Så en fortsättning på Norge-resan kan det vara ett fint tillfälle till nu. 

Vi hittade ett hotell på kvällen där vi spenderade natten. Det säger ju sig självt. Vi bestämde oss för att ta en någorlunda vilodag dagen efter vandrandet i snö och berg (och den plågsamma cykelturen dagen innan), samt hitta ett fint berg att beklättra till dagen därpå. Så vi tog bilen och körde runt i Oppdal.

DSC 3848 2

DSC 3851 2


Efter ett massa tittande på berg hittade vi en fin flod där vi vandrade vid på klipporna. Som tydligen också hade klätterväggar men det var vi för stunden inte så supertaggade på då det hängde över vatten och det var megakallt. Så blev en lugn vandring istället.


DSC 3860 2

DSC 3863 2

DSC 3875 2

DSC 3886 2

DSC 3894 2

DSC 3895 2

DSC 3918 2

DSC 3919 2

DSC 3936 2


När det började bli mörkt traskade vi tillbaka till bilen och stannade på en fin punkt efter vägen för att titta på utsikten! 

DSC 3955 2

Efter det och käk var det bara att gå och lägga sig igen och samla energi till nästa dags äventyr! Vilket jag självfallet också har en massa bilder ifrån att dela med mig! :')

Daniel hade fått för sig att vi skulle göra en isklättring i Oppdal, Norge. Tyvärr fanns det dock ingen is så vi bestämde oss att istället försöka oss på berget Snøhetta.

Dyngförkyld satte jag mig i bilen och somnade efter bara någon timme och lät Daniel köra hela åtta timmar. Jag vaknade till tre gånger för att skåda älgar men annars sov jag ganska gott under större delen av resan. Natten spenderade vi i bilen och på morgonen körde vi (Daniel) sista biten till Oppdal.

Till berget som vi skulle bestiga/klättra fanns det tydligen en väg som var avstängd, så vi hade fått höra att en möjlighet var att hyra cyklar och cykla till bergets fot. Så lydiga som vi var hyrde vi två mountain bikes, köpte oss all utrustning som saknades, och när det väl hunnit bli mörkt satte vi oss på cyklarna med alldeles för tunga ryggsäckar och trampade oss mot berget.

13 kilometer. Uppförsbacke. Det hade jag minsann inte räknat med och det uppskattades varken av mig eller min förkylning. Helt ärligt talat var det något av det värsta jag upplevt i mitt glädjefyllda liv. Efter x antal km bestämde vi oss för att gå istället för att det rent sagt var ett helvete. Men med en ryggsäck synnerligen för tung för min stackars lilla rygg, en halvdålig pannlampa då vi skulle spara på batteri och en andningsväg med brist på lufthål underlättade det inte ett dugg. Men efter ett antal timmar som verkade sig vara minst ett halvår kom vi fram till stugan.

Som var låst. Så vi fick sätta upp ett tält.

Klockan sex på morgonen vaknade vi av larmet. Till min förvåning var vi inpackade i snö... 

DSC 3775 2

...och eftersom det fortfarande snöade bestämde vi oss för att dröja kvar i våra varma sovsäckar en stund till. Så några timmar senare kämpade vi oss upp och började vandra mot bergsfoten, som förövrigt var några kilometer till.

DSC 3781 2

DSC 3782 2

DSC 3787 2

DSC 3790 2

DSC 3796 2

Sedan började uppförsbacken igen. Och stenar fanns det lika många som myror i en myrstack.

DSC 3803 2

DSC 3806 2

Utsikten var verkligen fantastisk åt alla håll!

DSC 3819 2

DSC 3826 2

Även den lilla stugen vid bergets fot var så klart låst. Inte fasen kunde de tänka på oss som inte vandrar under högsäsong.

DSC 3832 2

Detta underlag hade vi heller inte räknat med så det tog oss aningen med extratid. När klockan närmade sig två och vi nästan var vid toppen bestämde vi oss efter många om och men för att inte köra klättringsdelen då det skulle innebära att vi skulle behöva gå tillbaka på alla stenar i mörkret. Så vi vandrade vår väg tillbaka mot tältet med oerhört imponerande taggar under skorna, plockade ned vårt pick och pack och hoppade på cykeln för ytterligare 13 km.

DSC 3837 2

NEDFÖRSBACKE. Och snö, och mörker, och pannlampa. Fatta vad spännande. Vi hade ingen aning om vad som pågick runt omkring oss medan vi for nedför backarna i racerfart. Vem vet, vi kanske var omringade av en armé med myskoxar. Vi hade fått hört att det fanns sådana där så det är absolut mycket möjligt.

Sista kämpiga delen var en uppförsbacke till bilen. Sedan åt vi upp en hel chipspåse som låg och väntade på oss.

Men detta var bara en liten del av denna kämpiga Norge-resa, det kommer mer! Kommer högst troligt att posta det inom närmsta veckan!

­