­

header

Ja, jag vet. Det är den tredje januari redan så jag är alldeles för sent ute med att önska er ett gott nytt år då en tiondel av januari redan är över. Jag ber hemskt mycket om ursäkt för det. 

I alla fall hoppas jag att ni har haft ett trevligt firande och en inte allt för dålig dag efter med inte allt för mycket huvudvärk. Själv mådde man ändå förvånansvärt bra med tanke på att jag var sjuk under allt detta "festande". Ärligt talat spenderade mina buddies och jag mera tid på game cube än att faktiskt festa. Vi drog allt ut innan tolvslaget på torget, där det för övrigt var alldeles för mycket folk i likadana kläder för att kunna se vem som var vem, och tittade på raketer som lyste och skrek så fint i den mörka himmel. 

20150101 000443-2
Cigarrer och tomtebloss. Check. 

20150101 000550-2

20150101 001454-2

20150101 002020-2

Efter att vi vandrat runt i den iskalla nattmiljön en stund och våra tår hade börjat domna för redan en timme sedan tyckte vi att det lockade att gå tillbaka in i värmen och lira lite mera Smash Bros. Runt tre-tiden var vi uppvärmda igen och bestämde oss för att söka efter nya äventyr utomhus men självfallet var majoriteten av befolkningen i området kloka nog till att ha gått och lagt sig vid den här tiden på dygnet. Eller i alla fall hålla sig inomhus.

Inte vi. Vi craschade ett gäng kompisar och deras lilla fest och hängde där en stund, tills vi runt fem-tiden drog oss mot 7eleven för käk. Där vi åh så slumpvist mötte på en liten taxi-van som vi åh så slumpvist bad att köra oss tillbaka till andra sidan stan. Chauffören visade sig vara holländsk, så det var ju trevligt. 

Så efter en resa på säkert fem hela minuter och en massa skratt anlände vi framför dörren på vår sovplats, där vi inte överhuvudtaget gick och la oss när vi klev innanför dörren. Vi hittade på trams att göra tills åtta på morgonen då vi slutligen somnade. 

Vi blev väckta av ungefär hela Viktors familj som en efter en antingen ringde eller kom och knackade på dörren, men Viktor var inte ens hemma då han stannade hos de kompisarna som vi var på festen hos. Jah... Så där fick vi gå och öppna dörren och förklara situationen alldeles för tidigt på dagen. I och för sig var klockan två men det har ingen större betydelse i sammanhanget. Vi drog till affären vid fyra för att köpa det jag skulle vilja kalla frukost även om det visserligen hade passerat den tiden på dygnet. 

Åkte och fikade och spelade Mario Kart med Johan en sväng mot kvällen, kom tillbaka till Viktor, som faktiskt var där då, och åkte sedan till bion där Leo jobbade och käkade alldeles för mycket popcorn. SEN, äntligen, kom jag hem vid elva tiden. Hurra! 

Vaknade i och för sig alldeles för tidigt för en tonårings bästa, men jag antar att det tillhör i att växa upp. Och ja, många av er säger säkert att nio är en fin tid att ta sig upp på morgonen, men trots att jag har väckarklockan på 8:30 varje morgon föredrar jag att ligga kvar till i alla fall 9.30. Och ibland även 12.00. Oftast det, faktiskt. 

Men i alla fall. Jag och mamma drog till stan för att träna, och efter det stannade jag där och träffade några polare. Några av dem, samt resten av musikesteterna, hade en uppspelning på kvällen så jag tänkte att det kunde vara trevligt att titta på den. Så det gjorde jag. 

Efter det stack vi till musikskolan och hängde där ett tag, tills vi beslöt oss för att våldgästa en annan polare där vi spelade Super Smash Bros till sent på kvällen. Jag vill absolut inte framstå som arrogant, men jag måste dela med mig om att jag är fullständigt värdelös på detta spelet. Och alla andra tv-spel i världen. 

När jag kom hem närmare natten välkomnades jag hem av en fantastiskt vacker buckett med vita rosor av min underbara pojkvän. Gudars vad jag saknar den pojken. 

DSC 9681-2

DSC 9682-2

DSC 9679-2


­