­

header

Jag var rätt säker på att jag inte skulle vakna skönt överhuvudtaget imorse, men förvånansvärt nog så hade jag inget att oroa mig för. Daniel köpte en leksak till Nico. Det är en tjock gris med öppen mun som nöffar när man klämmer den på magen. Och då menar jag nöffar. Högt. Om man klämmer hårt. Det kanske var ett misstag, jag vet inte. Men jag kan ha råkat skrämt vettet ur Daniel när jag smög fram till honom med grisen när han höll på att somna. Och det kanske inte var ett smart drag i längden men det var definitivt värt att se hans reaktion. Han skrek som en liten flicka. Jag skrattade som ett helt gäng små flickor.

Men nu till saken, som kanske är viktigare information än grisen. Planerna har ändrats. Jag skulle ta flyget hem idag. Jag gjorde inte det. Istället stannar jag en hel månad till så med andra ord kommer jag vakna paranoid varje morgon i fyra veckor till. Jag är beredd på hämnd en mindre vacker dag. Jag skall gömma grisen.

Dock är det värt det. Trots att jag saknar familj och vänner så var jag inte riktigt redo att redan lämna Daniel och Nico. Om en månad dock har vi säkerligen drivit varandra till vansinne så då kanske det ändå är dags att återvända hem. Jag är förvånad att vi efter en månad fortfarande står ut med varandra. Eller han med mig rättare sagt. Men jag är glad över att vi bestämde detta. Vi kommer troligtvis inte kunna hitta på lika mycket då både han och jag har saker att jobba med, men det spelar ingen roll då vi i alla fall kan spendera tid ihop. Plus att det blir ännu härligare att se familjen igen när jag väl kommer hem!

DSC 8367-2

Under helgen när vi åkte till Atlanta och skulle utforska staden drog en enorm folkmassa vår uppmärksamhet. Så vi följde folket i nyfikenhet på vad som var på gång. Det visade sig vara en Gay Pride. Det var folk verkligen överallt. Vi bestämde oss för att gå längs hela paraden för att sedan hitta tillbaka till bilen för att åka vidare. Egentligen var tanken att vi skulle till Georgie Aquarium och Atlanta Botanical Garden, men ingen av dem tillät hundar så det blev inte av då vi hade Nico med oss. Det var dock en upplevelse att se paraden och att så otroligt många människor stöttar detta! Här är några bilder!

DSC 8566-2

DSC 8577-2

DSC 8591-2

DSC 8600-2

DSC 8624-2

Under helgen åkte vi tillbaka till mot Atlanta bland annat för att klättra igen. Vi åkte till samma ställe, Steele, i Alabama då det finns många olika bergsväggar att välja på. För mig är det en aning säkrare att klättra eftersom jag är på topprep, och han måste sätta in skydd efter vägen och därför också skulle kunna falla längre. Till och med jag som står där nere med repet och tittat upp tycker att det är läskigt... Här är några bilder på bergsväggarna och Daniel!

DSC 8461-2

DSC 8463-2

DSC 8472-2

DSC 8496-2

Som jag nämnde förra gången, så är det sjukt spännande att vara så högt uppe med en sådan fantastisk utsikt. Sist vi klättrade kunde jag inte ta bilder men den här gången hade jag minsann kameran med mig upp!

DSC 8474-2

DSC 8477-2

DSC 8479-2

Förra gången var vägen ner något så otroligt läskig eftersom jag inte riktigt var säker på hur jag skulle göra. Det läskigaste är att luta sig över kanten och "sitta" på klätterselet. Denna gången var det inte lika läskigt, så passade på att knäppa en bild på väg ner!

DSC 8491-2

Under helgen åkte vi som sagt mot Atlanta. Efter att vi varit inne i själva staden åkte vi norr-ut för att campa. Vi åkte till Amicalola Falls State Park för en kortare hike dagen efter. Så mitt i natten satte vi upp tältet mellan träden, inte alls på campings-platsen, i hopp om att ingen skulle skicka iväg oss.

DSC 8673-2

DSC 8676-2

Vi vaknade av regnet och beslöt oss till slut om att gå upp trots vädret. Vi käkade frukost i lodgen och begav oss senare ut i det extremt dimmiga vädret och började vandringen.

DSC 8688-2

DSC 8689-2

Vi hittade fram till vattenfallet ganska snabbt. Tyvärr var det svårt att se hela eftersom det var så dimmigt, men det var ändå sjukt fint att se! Vägen ner för Nico var inte något vidare rolig då det var metalltrappor med sånna galler som man kan titta igenom. När vi var nere på andra sidan och sett vattenfallet från botten behövde vi gå hela vägen upp igen så stackars Nico kämpade för kung och fosterland. 

DSC 8693-2

DSC 8706-2

DSC 8719-2

Detta var 175 trappsteg. Nu kom trapporna till toppen. Med 425 steg. Så Daniel fick ge Nico snålskjuts och helt enkelt bära honom. Och väl vid toppen var det tyvärr inte så speciellt bra utsikt på grund av dimman...

DSC 8734-2

Så vi letade upp en stig tillbaka ned, vilket var mycket trevligare för både oss och Nico!

DSC 8737-2

DSC 8758-2

Igårkväll åkte vi till stranden och käkade kvällsmaten på ett par handdukar i sanden under stjärnorna. Daniel hade med sig stearinljus som vi grävde djupa hål för så att inte vinden skulle släcka dem. Det tog oss en hel del försök men till slut fick vi båda att brinna! Tidigare på dagen kom hans kompis (som var vår rumskompis i två nätter och sen flyttade ut) och besökte så vi åkte aldrig nånstans under dagen. Så det blev en lugn dag, vilket är ganska skönt sådär emellanåt. Nu är det dock en långhelg som kommer så förhoppningsvis hittar vi något spännande att göra! Vilket jag i och för sig inte tvivlar på då vi alltid hittar på något, till slut.

Jag bjuder på några bilder på charmiga djur eftersom Daniel bad på sina bara knän att jag skulle lägga upp dem för att folk är så intresserade av det. Eller för att han avrådade mig från att lägga upp bilder på höns och ekorrar för att ingen bryr sig. Något av de två. Men jag bryr mig. Så varsågod, Daniel. Speciellt för dig.

DSC 8377-2

DSC 7960-2

DSC 8144-2

DSC 7948-2

­