Tänkte passa på att, efter alla dessa veckor och dagar som ni med spänning och förväntan suttit framför era skärmar och längtat efter en uppdatering på denna nästan utdöda blogg, publicera ett nytt inlägg. Händerna i luften, hurra. 

Jag förstår egentligen inte varför jag inte gör det oftare, då det är ett bra tidsfördriv att förnöja sig med. Jag antar att det helt enkelt är så att jag inte upplever nog med intressanta grejer för tillfället för att låta er slösa er ytterst dyrbara tid på. Vilket det i och för sig kanske inte är i alla fall men okej då, jag kan fundera på att ge er ännu sämre läsarmaterial. 

Nu när vi har ventilerat det och alla är överens kan vi fortsätta här. 

Ett gäng vänner och jag jobbade på en mini-photoshoot, om man ens får kalla det så. Det ska snart hållas studentkonserter så då ställer vi upp för fotograferingen av affischer. Det började med att vi körde ned till polishuset då deras briljanta idé var att knäppa bilderna i häktet. Tyvärr var dock avdelningen stängd redan, så snacka om en ramponerad plan som gick käpprätt åt skogen. Bokstavligen. Vi tog bilarna och hamnade någonstans i skogen där endast Ronja och Rumpnissarna kan ha satt fot.







Så här kommer några av bilderna som togs till själva affischen. Gör er själva en tjänst och ifrågasätt inte situationen.









Inte nog med att det snöade/regnade och det var som att hålla i en påse frysta grönsaker med bara händer under en något för lång period då man stått still med kameran, samt att man bara längtade hem till lägenheten och en kopp te, nej nej. Det ska köras i diket också. Vi tänkte att det var en genomtänkt idé att åka upp till ett utsiktstorn för att eventuellt ta ett par bilder till, men det visade sig bli en flopp. 



Såå, som ni ser så låter jag killarna sköta jobbet medan jag glatt permanentar detta misstag på bild. 
Sen blev det äntligen te-party.