Jag tänkte att jag skulle försöka hålla mitt löfte och lägga in en drös med bilder efter Italien-resan. Dock för att underlätta det för både er och mig själv så gör jag det i flera inlägg. Därav det kreativa namnet på inlägget. Vi tar en dag i taget!
Tiden har verkligen flugit förbi! Det känns som att man bara varit där i en dag men hunnit göra grejer för en månad. Vi åkte mitt på dagen på onsdag och kom fram till vandrarhemmet på kvällen. Som förövrigt troligtvis inte kunde vara mycket bättre! Vi sov på ön Giudecca, med utsikt över resten av Venedig.
Utsikten från vandrarhemmet. Nedan står vi utanför, redo för avfärd!
Vi åkte vaporetton (bussbåt) till Biennalen, Giardini, där vi skulle titta på en jäkla massa konst. En liten tur rätt över vattnet och vi är i stan!
Jag la också märke till att om man fotar så hamnar man tydligen efter gruppen. De längst fram hade definitivt raketer i baken. Lite måste man ju kunna få njuta av omgivningen!
Men till slut tog vi oss fram till Giardini, så där blev våra små huvuden fullproppade med konst. Tänk er ungefär som en stor park med massa byggnader där varje byggnad hör till ett varsitt land/konstnär. Där traskade vi runt i våra egna tempon i större delen av dagen.
Jag tänker inte besvära er med alla de bilderna. Jag upptäckte dock att jag inte ens tog så sjukt många heller, men tar några få här då det ändå var det resan gick ut på. 
Den sista var en av mina favoriter. Så otroligt häftig. Detta var i Japans paviljong. Som ni ser är det båtar med röda trådar och superduper många nycklar. Helt sjukt!
Jag begav mig tillbaka till vår ö för mat senare mot kvällen och där spenderades också resten av dagen. Om jag inte minns fel så var det karaoke på kvällen. Mycket möjligt att det var dagen efter men det är inte så noggrant. Hur som helst så var det vår "Art school" som drog igång ett helt party där på vandrarhemmet. De okända som sjöng innan mina skolkamrater fick för sig att köra fullt ös var inte alls på samma nivå. Och med det kan man väl också säga att de låg snäppet högre. (No offense, kompisar.) Såklart, eftersom vi är trogna svenskar, så sjöngs det alldeles för mycket Abba för allas bästa. Och helt enkelt såna där sorgligt sönderspelade "favoriter" som Final countdown och Highway to hell. Men det är så det ska vara på karaoke. Ju sämre desto bättre. 