Nu ska jag berätta för er om denna förfärliga men härliga dag. Daniel var på jobbet och flög flygplan, så då tänkte jag vara något driftig och promenera till en stig i skogen. Förra gången vi var där var det en hel armé med sköldpaddor i vattnet, så då tänkte jag passa på att försöka fota dem nu när Daniel inte var med då jag vet att hans tålamod inte är lika långvarigt som mitt när det gäller fotograferande.
Så vad jag har hört så är promenaden dit ungefär en timme eller så. För säkerhets skull kollade jag Google maps, så jag inte går vilse och får spendera natten i en gränd någonstans. Enkelt. Vänster, vänster, vänster. Det kan jag komma ihåg.
Och det gjorde jag! Men efter mer än en timme lyckades jag fortfarande inte hitta stigen. Plötsligt tog vägen slut. Vad ska man göra då? Inte kämpar man sig vidare genom skogen i alla fall, för vad jag minns körde vi aldrig igenom någon tät skog med bilen för att komma till stigen. Så besviket tar jag en bild av en ändå ganska fin utsikt.
Som för er bara ser ut som en bild på träd. Det är ju fint.
Men jag började gå tillbaka och hålla utkik efter varje parkeringsplats till höger om mig som jag skulle kunna känna igen. Jag frågade till och med en dam om hon kunde hjälpa mig, men hon visste tydligen heller inte. Så det var ungefär då som jag gav upp och förberedde mig för vägen hem. Med blåsor på fötterna av trasiga skor, halv uttorkad av solen och en extrem längtan efter något kallt att dricka.
Tjugo minuter senare möter jag, gissa vem, Daniel som är ute och springer. Tydligen slutade han tidigare. Jag berättade om mitt icke-äventyr och vad får jag höra. "Vi kan svänga in precis här så kommer man dit." "PRECIS HÄR". Det hade kunnat skilja mig så många uppförsbackar åt båda hållen..... Och inte nog med det, så kunde man tydligen svänga vänster vid vägen som tog slut och så var stigen ett hundratal meter längre bort. I WAS SO CLOSE.
Så tillsammans gick vi till stigen. Och självklart får man en till våg med besvikelse sköljd över huvudet när det inte finns några sköldpaddor synliga där överhuvudtaget. 
Så det blev en snabb sväng genom skogen, och sen den hemska vägen tillbaka hem. Så sammanlagt var jag ute och trosade runt i minst 3 timmar. Det var ungefär då jag insåg att det var dags för nya skor.