- Detaljer
- Kategori: Spanien 2016
Nästsista dagen jag var i Spanien hade jag planer på att antingen gå i bergen vid Granadella, där jag vanligtvis brukar gå mina standard morgonpromenader i några timmar, men som av någon anledning (högst troligt en brist på mamma som inte släpar mig upp på morgonen) inte blev av - eller gå till stranden och gå runt i området där. Men till min besvikelse så var vädret inte på min sida till det. Himlen var täckt av moln och med en lite missnöjd min över vädret för en av mina sista dagar bestämde jag mig för att ändå bege mig ut en sväng och utforska ett nytt ställe istället. Pappa tipsade om en strand en liten bit förbi där vi brukar promenera en hel del. Och där vi bland annat brukar ha den här fantastiska utsikten.
Sen fortsatte vi vidare till stranden.
Eller, en strand var vad jag förväntade mig. Det visade sig vara så otroligt mycket mer! En rejäl grotta där jag klättrade lös för att upptäcka alla möjliga spännande gropar och vattenhål, fantastisk utsikt och en bergsvägg som tidigare hörde till ett större berg.
Här är grottan. Det är något med grottor som skrämmer mig lite, och därav tycker jag att de är otroligt spännande. Just denna var inte direkt läskig då man kunde se allt, och det inte var något mörker längst in där det sitter så hårlösa varelser som hoppar fram när man kommer för nära. Dock, nyfiken som jag ändå är, klättrade jag runt lite och lyckades hitta en sådan grotta inuti grottan! Så kröp in lite halvt för att ta ett foto med blixt, fokuserad som ingen annan för att inte ramla ned, och precis då ramlade mina solglasögon ned från tröjan och skrämde själen ur mig. Var helt säker på att något hoppade fram för att äta upp mig.
Inte nog med allt detta vackra så var himlen klarblå och solen stekte på rejält när jag kom ut ur grottan! Så underbart!
Vandrade vidare på några stigar och klättrade på stenarna tills jag fick en superfin utsikt, och sen till en fantastiskt vacker bergsvägg som, som sagt, var en del av hela berget vid något tillfälle.
Stigen här var ungefär bredden av en fot och bredvid sig har man ett stup på jag vet inte hur många meter.
Något av det bästa jag vet är nya platser och äventyr, så det blev en lyckad dag!
- Detaljer
- Kategori: Spanien 2016
Den enda planen jag hade när jag åkte till Spanien var att bestiga berget Montgó, men efter x antal dagar började jag ge upp hoppet då min vän Mark som skulle göra mig till sällskap hade ett fullproppat jobbschema. Men tur som man har så var han ledig min sista dag, så vi passade på!
Runt halv elva-tiden på morgonen begav vi oss till berget och med våra ryggsäckar på och kameran redo började vi vandra upp till toppen.
Vädret var toppen och utsikten likaså. Jag har tagit mig till toppen två gånger tidigare, men båda gångerna knappt tagit mig ner. Eller, inte tagit mig ner på rätt sätt, kanske man ska säga. Den första gången hamnade vi i fel stad på fel sida av berget så vi var mer eller mindre tvungna att klättra halva vägen upp igen och ta en annan stig, och den andra gången ville jag undvika det så då tog vi första "bästa" vägen rakt ner. Det var knappt en genomförbar väg. Så eftersom detta var Marks första gång, dessutom med mig som vägledare, var det bara frågan om han skulle ta sig hem samma dag. Men tredje gången gillt, sägs det.
Första riktiga pausen tog vi vid denna grotta strax innan toppen. Och det var välbehövligt. Trots att det bara är mars så brände solen på rejält, och att det var uppförsbacke och brist på kondition underlättade ju inte vandringen. Så vi utnyttjade denna stund att sitta och njuta av den fantastiska utsikten. Och kämpa med självutlösaren.
Sen begav vi oss vidare till toppen. Hurra! Även där uppe hade vi tur med väder och vind, så vi satte oss en stund och käkade en macka. Som jag nästan lyckades kasta nedför berget.
Sen, självfallet, skulle det poseras på denna stolpe som är den absoluta toppen av berget.
Och så efter en stund började vi gå igen!
Här nedanför var förövrigt där som jag och granngrabbarna började vårt äventyr förra gången. Det kan ni få läsa om här ---> "Äventyrshatten var definitivt på" , om ni känner för det!
På en av kullarna står ett stort kors, där inte jag heller hade varit än, så vi bestämde oss för att gå dit. Men det visade sig att man skulle gå halva berget nedför, sen halvt runt denna kulle för att sen kämpa sig tillbaka och upp på den. Det var ju inte tanken, hallå. Trodde vi var klara med klättrandet. Men man får väl nöja sig med att utsikten även här var superduper. Så så klart satte vi oss en stund där och njöt, också lite för att försöka lista ut vart fasen vi skulle ta vägen för att ta oss till rätt stad. Vilket visade sig vara samma stig som vi kom från. Och sen efter en längre stund kände jag äntligen igen mig. Applåder till mig och creds till "tredje gången gillt".
Oooch vandringen ned på riktigt startar nu!
Sen började ett ytterligare kapitel med äventyr. Den branta sluttningen.
Men ungefär sju timmar, några blåsor och två solbrända kroppar senare tog vi oss till Denia, där pappa stod och väntade på oss med bilen. Både slitsamma men rejält minnesvärda timmar!
- Detaljer
- Kategori: Spanien 2016
Häromdagen åkte vi till staden Calpe och skådade flamingos! Det är märkligt. Det ligger en sjö bland alla höghus och där kryllar det av dem. Under alla 15 år som jag varit här har jag inte ens haft några aningar om det finns såna långhalsade varelser häromkring. Så när jag fick reda på det hoppade vi i bilen och körde dit.
De hade dock huvudet nedstucket under vattenytan 85% av tiden. Sen emellanåt visade de sig och då hade man i genomsnitt tre sekunder på sig att knäppa ett foto.
(väldigt liten flamingo)
- Detaljer
- Kategori: Spanien 2016
Igår käkade jag lunch med våra grannar på restuarang i ungefär fyra timmar i streck. Då snackar vi njutning i största grad. God mat var det också. Tre förrätter, huvudrätten, efterrätt, och sen cappuccino på det. Inte alls mycket mat eller så. Fint var det där uppe också! Spanjorerna har allt vacker natur de också. Restaurangen låg i bergen så vägen dit och hem var fantastiskt vacker. Stannade på hemvägen och knäppte några foton.