Dag två började konstresan på riktigt. Det var dags att kliva upp i tid och börja spendera hela dagarna genom att titta på konst. En toppenstart där vi började med Biennalen, på Giardini. Där det är en paviljong för varje land. Vilket är ganska tacksamt eftersom det ger oss en minut eller så att andas emellan varje land. Däremot är det så oerhört stort att man börjar svettas konst efter en heldag på området. Men det var det här stället för två år sedan som väckte många intressen inom mig när det kommer till konst. Så det känns lite speciellt, och väldigt uppskattat, att vara tillbaka. 

Med tanke på hur oerhört mycket konst det var där så tänker jag bara ta ett urplock av verken som fångade mitt intresse.


Venezuelas paviljong.


Rysslands paviljong, mycket här som jag tyckte om. En av mina favoriter under dagen. 


Rysslands paviljong.


Rysslands paviljong. 

Sverige, Norge och Finlands paviljong. 


Koreanska paviljongen.


"Colourfall" 


"Rest yourself under the sun of Epicurus." 
En annan av mina favoriter var Schweizs paviljong. Så underhållande och lättsam. Den skilde sig härligt från resten. Det var små teckningar och texter med instruktioner. Som förövrigt var skapligt meninslösa. Vilket förstås gjorde det ännu roligare. 


"hope 
destiny 
accaptence
relief"


Så med andra ord såg alla galna ut därinne. Vilket är kul. Vi fick vara barn en stund utan att vara ifrågasatta. 

Där fick ni ta del av en liiiiiten liten del av Giardini. Skynda dit och se resten. 

Resten av dagen var det fritt spring. Vilket för mig väldigt ofta betyder fotografering. Ibland i en grupp som jag till 99% av gångerna tappar bort för att jag är för långsam (eller de för snabba) och stöter på på vandrarhemmet på kvällen. För även om jag har gått vilse minst en gång om dagen har jag lyckligtvis hittat hem samma dag. Vilket jag kan tycka är värt en applåd. Oftast har det dock varit med hjälp av en vaporetto från alldeles för långt bort. Men ändå. Jag hittade vaporetton. 

Men oavsett hur befriande det är att strosa runt i sitt eget tempo i denna vackra stad, så kan jag uppskatta att ha ett gäng att hitta en restaurang med. Så vi drog ett stooort gäng för att hitta ett specifikt hak och det tog inte mycket mer än tre minuter förrän ena halvan hade förlorat andra halvan. Efter några tappra försök att hitta tillbaka till den andra gruppen fann vi dem mumsande på take-away i en smal gränd vid vattnet. Och med våra logiska och matematiska beräkningar listade vi ut ganska snabbt att hela gänget inte skulle få plats där, så vi traskade vidare. Och hittade en oerhört mysig restaurang med vindruvor i taket, härlig italiensk musik och för en gångs skull trevligt personal. 



Efter maten traskade jag och några till runt lite i gränder och på Markusplatsen innan vi drog oss tillbaka till vandrarhemmet. Jag såklart för att fota. Och leka. 















Tada.