- Detaljer
- Kategori: Italien 2015
Sista dagen. Ingen konst, inget schema. Jag klev ändå upp supertidigt för att få uppleva soluppgången. Och det var verkligen värt det. Supervackert. Det var förövrigt också första gången som jag sett den sidan av ön i dagsljus!
Sen fanns det ett alternativ att åka till den så kallade dödsön. Eller Elgaland-Vargaland. Eller helt enkelt en ö med väldigt, väldigt många gravstenar. Det enda som var lite av ett problem här var att mitt 3-dagars vaporettokort gick ut klockan 9.30 på morgonen. Och det kan köpas många chipspåsar utav pengarna man behöver lägga på ett dagskort. Så vad gör man då? Man plankar. Och håller tummarna i flera timmar i hopp om att det inte kontrolleras. Och om det inte görs det så har man tur.
Jag hade tur. Och jag fick se ön.
Efter ön var det en förfärlig lång väg tillbaka till vandrarhemmet där vi hade lämnat väskorna. Så vi hämtade dem och de tog sig käk innan vi for vidare till delen av staden där busshållsplatserna är. Jag passade på att knäppa en bild i ett fint fönster.
Busshållsplatser. Det har en sorglig klang till sig, då man kommer se vanlig trafik igen och inte bara mysiga båtar. Men jag tog mig även dit utan att få en bombsumma med böter som man hade kunnat köpa ännu mer chipspåsar för. Så jag bugar och bockar för det.
Jag stack ifrån mitt lilla gäng för att leta upp ett ställe för käk, (som förövrigt äntligen var pasta och inte pizza som alla andra dagar) och insåg att jag fortfarande hade en timme på mig innan bussen skulle sticka. Så då har man ett par alternativ framför sig. Antingen så sätter man sig och väntar på bussen, eller så utforskar man en ny del av staden. Och en självklarhet som det är så utforskade jag staden. Och eftersom jag var själv passade jag på att plocka fram kameran.
-Det var en fin bro!
-Det var en fin gata!
-Det var en till fin gata!
-Ska man vända om och gå samma väg tillbaka eller ska man gå i en cirkel och se lite fler fina gator?
-Man ska gå i en cirkel och se lite fler fina gator.
-Vad är klockan? Oj, bara tjugo minuter kvar tills bussen går.
-Var är jag?
-Bör jag vända? Det blir lättare. Jag vänder.
-Det här känner jag inte igen?
-Var är jag?
-Panik.
-Dags att småspringa.
-Fråga efter vägen kan vara ett fint läge nu. Vadå sa du? Ska jag tillbaka samma väg? 5 bortslösade minuter.
-Vadå vänster vid bro? Vilken bro?
-Vänta, ett ansikte vid en restaurang som jag känner igen! Går jag rätt?
-Jag går rätt! 10 minuter kvar, jag hinner.
-Skrattar åt mig själv.
-Småspringer.
Och sen hann jag precis i tid till bussen. Så kan det gå. Det där med att komma från punkt A till B är ingen rak linje i Venedig. Det blev jag förvarnad för man jag tog det inte på så stort allvar. Så där var man nästan fast i Venedig. Själv. Det hade ju i och för sig varit ett äventyr i sig som man kunde utnyttjat! Men nåväl. Det är skönt att ta sig hem också. Till skillnad från ditvägen så sov jag i stort sett hela hemvägen. Till och med när vi stod i kön till vår gate nickade jag till. Då är man trött.
Det blir visst så efter en fin resa.
- Detaljer
- Kategori: Italien 2015
Varje morgon såg ungefär likadan ut. Vakna av alla larm, käka samma luftiga frallor som man inte blev mätt på till frukost och åka vaporetto till nästa konstställe. Denna gången var det lite olika museum. Det första var ett med i stort sett bara renässanskonst. Vilket innebär att det är fullproppat med religionrelaterade bilder. Och helt ärligt talat är det svårt för mig att bli inspirerad av det. Men nåväl. Det är i alla fall fascinerande hur otroligt längesedan de målades och att de lyckades få det så himla vackert. Dessutom var rummen väldigt fina!
Efter detta museum stack vi vidare till Moderna muséet. Det var fördelat i två byggnader. Lägger dock inte upp några bilder därifrån då jag tycker att själva utomhusmiljön är mycket mer intressant och värt att fylla ett inlägg med!
Efter all denna konst så tyckte ett gäng av oss att det var en bra idé att leta upp ett specifikt glass-ställe på andra sidan stan för att de tydligen skulle ha konstig glass och de ville ha konstig glass. Så efter en tur i vaporetton och en jävligt lång meningslös vandring var vi på väg att ge upp letandet, och då! Stod vi tydligen precis bredvid. Marlou var inte alls på bra humör vid det laget. Men hon fick glass. Som förövrigt var en besvikelse, men det spelade ingen större roll för den var ätbar och ätbart är bra.
Det gick runt en stor mås bland alla duvor. Ja, den är värd att fotografera.
Jag tycker att det är så mysigt med alla smala gator överallt! Det har verkligen sin charm! Om man inte möts av en armé med människor på en och samma gång.
Och så klart gondolen som kostar en förmögenhet att åka.
Den kända romantiska Rialto-bron som inte alls ser så romantisk ut från utsidan. Var aldrig på själva bron men med tanke på hur många människor det står där och trängs så besvärar det mig inte så enormt att jag inte var där. 
Som sagt, smala gator!
- Detaljer
- Kategori: Italien 2015
Nästa dag var det bara att kämpa sig ur sängen igen innan vaporetton med klasskompisarna stack iväg till andra sidan. I och för sig var det inga svårigheter att vakna då det ringde ungefär 24 larm varje morgon varav samma upprepades minst 5 gånger och hälften utav dem spelades i väldigt långa minuter innan de stängdes av.
Hur som helst. Det var dags för Biennalen igen, men denna gången hette det Arsenale istället och befann sig i en enormt gigantisk byggnad, eller byggnader, där man skulle kunna bevara bort mot femtusen feta elefanter om man så ville. Och det fullproppat med konst. Vid det laget hade jag fortfarande inte riktigt hunnit smält konsten från gårdagen så jag tröttnade ganska snabbt. Trots att det i och för sig fanns gott om fina verk.
-K'Pran?
-Pran!
Men efter en båttur hit och dit och väldigt mycket konst-tittande så var det dags att äta mat. Och glass. Åt en himmelsk glass! Jag är inte ens glassmänniska, men den choklad-och-nånting-mer-glassen fångade all min uppmärksamhet en stund. Sen promenaredes det runt en hel del bland de otroligt mysiga gatorna. Med mål att gå vilse, eftersom det mer eller mindre är ett måste i denna staden.
Det som gör Venedig så oerhört mysigt är framförallt att det inte finns en bil på stället. Det är vatten och båtar överallt!
Tvätten hängdes ut på gatorna för alla att skåda. Kunde inte låta bli att knäppa denna bild.
Och kissekatter fanns det gott om. Gosas skulle det göras också.
Marcus-platsen. Tydligen är det förfärligt många duvor där på dagen, men det visade sig vara skapligt lugnt på kvällen i alla fall. Så det var ju en fördel till viss del.
Kvällen avslutades med ett gäng som stack till andra sidan ön och bara hängde. Jag var mest bara fascinerad av rörelsen och mönstret som skildrades i vattnet från fullmånens spegling!
- Detaljer
- Kategori: Italien 2015
Jag tänkte att jag skulle försöka hålla mitt löfte och lägga in en drös med bilder efter Italien-resan. Dock för att underlätta det för både er och mig själv så gör jag det i flera inlägg. Därav det kreativa namnet på inlägget. Vi tar en dag i taget!
Tiden har verkligen flugit förbi! Det känns som att man bara varit där i en dag men hunnit göra grejer för en månad. Vi åkte mitt på dagen på onsdag och kom fram till vandrarhemmet på kvällen. Som förövrigt troligtvis inte kunde vara mycket bättre! Vi sov på ön Giudecca, med utsikt över resten av Venedig.
Utsikten från vandrarhemmet. Nedan står vi utanför, redo för avfärd!
Vi åkte vaporetton (bussbåt) till Biennalen, Giardini, där vi skulle titta på en jäkla massa konst. En liten tur rätt över vattnet och vi är i stan!
Jag la också märke till att om man fotar så hamnar man tydligen efter gruppen. De längst fram hade definitivt raketer i baken. Lite måste man ju kunna få njuta av omgivningen!
Men till slut tog vi oss fram till Giardini, så där blev våra små huvuden fullproppade med konst. Tänk er ungefär som en stor park med massa byggnader där varje byggnad hör till ett varsitt land/konstnär. Där traskade vi runt i våra egna tempon i större delen av dagen.
Jag tänker inte besvära er med alla de bilderna. Jag upptäckte dock att jag inte ens tog så sjukt många heller, men tar några få här då det ändå var det resan gick ut på. 
Den sista var en av mina favoriter. Så otroligt häftig. Detta var i Japans paviljong. Som ni ser är det båtar med röda trådar och superduper många nycklar. Helt sjukt!
Jag begav mig tillbaka till vår ö för mat senare mot kvällen och där spenderades också resten av dagen. Om jag inte minns fel så var det karaoke på kvällen. Mycket möjligt att det var dagen efter men det är inte så noggrant. Hur som helst så var det vår "Art school" som drog igång ett helt party där på vandrarhemmet. De okända som sjöng innan mina skolkamrater fick för sig att köra fullt ös var inte alls på samma nivå. Och med det kan man väl också säga att de låg snäppet högre. (No offense, kompisar.) Såklart, eftersom vi är trogna svenskar, så sjöngs det alldeles för mycket Abba för allas bästa. Och helt enkelt såna där sorgligt sönderspelade "favoriter" som Final countdown och Highway to hell. Men det är så det ska vara på karaoke. Ju sämre desto bättre. 