Under hela förra veckan hade vi inga lärare i skolan. Så med andra ord; vi behövde inte åka dit. Och jag som trodde att jag skulle åka dit varje dag ändå. Ack så fel jag hade. Och nu undrar ni säkert, "Varför skulle du ens åka dit från första början om du inte behöver?". Jo, då är fallet så att denna skola, till skillnad från de flesta andra, är en sådan man vill spendera mer tid i än vad man gör hemma.
Men jag hade tydligen andra grejor för mig så det blev inte av att jag åkte dit. Var inte där på tre dagar i sträck. TRE DAGAR I STRÄCK. Vanligtvis kan jag inte ens hålla mig borta på helgerna. Och för er vars hjärnan nu har kokat över med obegriplig information: jag har min ateljé i skolan.
Förövrigt var det för längesedan för att jag ska kunna minnas vad i hela friden det var jag höll på med under denna vecka. Det jag minns är att jag åkte en jäkla massa inlines, satt vid slottet i det fina vädret och läste och ritade och tänkte, och att jag klappade en katt. Som förövrigt är ett sällsynt förekommande inträffande här borta. Så allt det, plus alla vardagliga sysslor och måsten täcker väl största delen av den veckan skulle jag vilja säga. (Klappade katten i 19 timmar.)
Helgen däremot, kommer jag ihåg. Den var så fullproppad att jag inte ens skulle ha tid till att klappa en katt, om man nu skulle haft sådan medvind att man träffat på en till i denna mystiskt kattsaknande stad. På fredag blev jag och några till bjudna på middag hos några vänner. Maten var supergod, och efter att vi snackat bort halva kvällen stack vi till en krog. Eller bar. Eller nåt. Jag vet inte skillnaden. Ärligt talat. Och det var givetvis det sista inlagt på schemat tills det stängde och det hade passerat läggdags med en hel del timmar.
Vi hade fått hört att lördagen skulle vara den sista fina dagen med en någorlunda sommarvärme. Så vi planerade in en hike. Vi åkte upp till Ånnaboda med säkert 15 personer (varav 8 holländare!!!) och skrämde vilddjuren och åt upp alla skogens blåbär. Jag vet inte var kriterierna ligger för att en vandring i skogen ska få kallas för hike, men jag är rätt säker på att det i så fall inte involverar matpauser var femte minut. I våran gjorde det det i alla fall. Här är några bilder. 
Vi började ifrågasätta "den sista dagen med sommarvärme" då det var så dimmigt att man inte ens kunde se fingertopparna om man sträckte ut armen framför sig. Men tack och lov var det endast på morgonen som man frös alla möjliga kroppsdelar av sig.
Som sagt gick det åt ungefär 67% av tiden till matpauser. Varav 54% till godis.
Vi kom fram till en fin plats med vacker utsikt!
Och då finns det alltid den typ av människor som anser att det är en utmärkt idé att klättra ned för att titta på en svamp och med ett litet snedsteg riskerar att få flaggan hissad på halv stång.
Vandringen fortsätter!
Och ännu en vacker utsikt är kryssad från listan!
Fördelen med att ha kameran är att man aldrig behöver vara med på bild. Nackdelen är att folk kan ta kameran ifrån dig.
Så där fick ni beskåda en liten del av vår färd. På kvällen såg mönstret likadant ut som på kvällen innan. Det hade påståtts att det var en bra fest i staden, så vi åkte dit för att ta en titt. Och det var väl okej. Höjdpunkten var dock definitivt killen som trampade ned ena foten i en fontän för att han på något märkvärdigt vis (alkohol) hade missat detta 3 m² vattensprutande verk mitt i lokalen. Snacka om en snabb växling mellan förvåning och besvikelse.
På söndag åkte jag och klättrade. ÄNTLIGEN. Som jag har längtat! Hade inte klättrat sedan jag varit i USA. Har dock alltid bara klättrat topprep, och detta var bouldering. Och för er som inte är insatta, kort sammanfattat: bouldering är utan rep, kortare och mer intensivt samt mer styrka och teknik. Så det var definitiv kul! Trots att händerna brann av smärta och jag har träningsvärk som en sate.
Sådant får man leva med.
Precis som man får leva med att kakorna tar slut om man äter dem.
Fan.