Varken Daniel eller jag är så mycket för den fullproppade stranden, men är man i Florida som turist får man bannemig offra sig minst en gång. Vanligtvis om vi får för oss att åka till stranden åker vi en längre sträcka tills befolkningen på just det området tar slut, men den fullsatta stranden hör till en sådan här semester liksom.
Så vi plockade fram våra badkläder och böcker och la oss i sanden. Efter den briljanta idén att springa i vattnet, som uppenbarligen var väldigt väldigt salt och fick mig att vilja kräkas minst en gång. Men även det hör till, har jag fått för mig. Det salta vattnet alltså.
Jag måste erkänna att jag tycker det är ganska trevligt med sådana stränder ändå. Det är en skön stämning. Människor umgås, spelar boll, njuter av vädret, hoppar i vågarna och allt det där. Alla är glada. Förutom barnet som tappade glassen i sanden. Och barnet vars det andra barnet lekte Godzilla på det välarbetade tornet han hade byggt. Men sådant hör till. Det är det som gör stämningen på den fullsatta stranden.
Och ja, jag vet att bilderna får det att se ut som att vi inte är på en fullsatt strand. Så jag erkänner. Vi satt lite längre bort... Men det var folk där också! Vi ville ändå inte sitta mitt i folkmassan.
