­

header

Sista helgen innan jag lämnade Florida stack vi och klättrade en sista gång. Gången innan hade vi bestämt att vi skulle testa på en spricka istället för "vanlig klättring". Så vi hittade en fin vägg som vi hade lagt beslag på tills nästa gång. Jag måste ärligt säga att det inte lockade så speciellt mycket då jag inte är särskilt erfaren och det är en helt annan metod av klättring. Men när jag väl avslutade hela var det defenitivt en utav de roligaste jag gjort! Det tyckte dock inte Daniel, men vi bestämde oss ändå för att spendera mera tid på endast den och klättrade den tre gånger var. 

Slänger in en bildbomb. 

DSC 2232 2
Förberedelser.

DSC 2235 2
Mera förberedelser.

DSC 2239 2
Ännu mera förberedelser. 

DSC 2294 2
Krigaren Nico. 

DSC 2245 2
Oooch Daniel har tagit sig upp efter en del om och men! 

DSC 2246 2
Medan han grejar med hela säkerhetsprocessen där uppe klickar jag några bilder på honom, hihi.

DSC 2256 2
HIHI. 

DSC 2292 2
Men sen var det min tur! 

11310961 10202804589075701 1822417597 n 2
Daniel hade med sig sin kamera upp och fick en väldigt glad klättrande mig på bild. 

11164161 10202804589715717 818463323 n 2
Som sagt. Jag tog mig upp så mycket snabbare än väntat, så då är det tillåtet att le. Jag var som spindelmannen. Fast glad. Som sagt. 

11294567 10202804586995649 2128865950 o 2
Utsikten över träd och klippor. 

11352459 10202804586755643 267431273 o 2
Inte helt dumt ändå. 

DSC 2279 2Tills det var dags att klättra ned och förbereda hemfärden, då mitt flyg lämnade marken på morgonen dagen efter.

På vägen ned mot bilen blev vi dock bemötta av något oväntat. En svart skallerorm som rasslade mot oss. Jag gick framför Daniel och hörde något skallra så av nyfikhet vände jag på huvudet och såg en lång, svart svans. Så av ren banalitet utgick jag från att det var ödlor, vilket det finns gott om där borta. Tills jag scannade den från topp till tå (även fast ormar inte har tår så vitt jag vet) och insåg att det inte alls var ödlor. Så jag tog i från tårna (jag har tår) och skrek ett gällt flickskri, trampade lite på stället och hoppade sedan därifrån. Jag vände mig om och märkte att ormen rullat upp sig till en garnboll och Daniel hoppat av stigen och glidit ner i skogens bädd. Dock i osäkerhet om jag skrämt honom eller om det faktiskt var ormens bestyr. Men efter hans desperata försök att klättra upp igen och springa iväg fastlade jag att han definitivt sett ormen. Så medan jag stod på säkert avstånd passade jag på att småskratta åt Daniels misslyckande och förfäran. Vid det här laget önskade jag mera att jag faktiskt hade kameran framme för att ta kort på hans reaktion snarare än att ha kunnat ta kort på ormen. 

­