Jag kunde inte veta det i förväg. Tala om för mig hur, för jag visste det inte. Jag gör det varje morgon. Samma ordning, samma rikting, samma steg. Jag hade kunnat ana det men det är inget man tänker på helt enkelt. Jag vaknade av åska imorse. Skrämde vettet ur mig. Aldrig hört en så hög smäll av åskan om jag ska vara ärlig. Regnade gjorde det också, ganska rejält. Så jag hade kunnat veta det, men det gjorde jag inte. Vi har inte samma hjärnor, han och jag. Jag tänker inte på när jag duschar innan jag tar ut hunden att han möjligtvis skulle kunna börja leka i vattenpölar och gegga. Jag tänker inte på att jag möjligtvis skulle behöva duscha en gång till efter det. Och jag visste inte att min oskyldiga Little Buddy skulle kunna förvandlas till ett vilt monster utan maner. Jag kunde inte veta det i förväg.
Men nog om mina misstag. Nu är det såhär att jag har kameran full med bilder på djur. Och jag kan tänka mig att det inte är motiv från någon annans semesterbilder som får folk att skutta runt av glädje för att se, om ens några bilder lyckas med det överhuvudtaget, men det är samtidigt så att det är det jag tycker är något av det roligaste att fotografera. Så ja, låt mig skutta runt av glädje för att visa er. En ödla.
Okej, det räcker nu.
Nu räcker det.