På fredagen satte vi oss i bilen och körde mot Alabama för en helhelg med klättring. Vi började resan med en god gärning - räddade denna lillen från vägen!
Efter cirka fem timmar var vi framme i Birmingham, där vi i en halv evighet letade efter ett ställe att campa. Efter frukosten på morgonen körde vi vidare till Steele, där vi skulle klättra.
Så då började vandringen mot bergsväggen...
...och klättrandet! Jag testade på att sätta i säkringarna på vägen upp denna gången, det som Daniel alltid gör. Dock var jag på topprep, för säkerhets skull. Men då har man testat på det också!
Utsikten där uppe var, som vanligt, fantastisk. Denna gången var vi uppe på toppen tillsammans, så kunde vi njuta av naturen tillsammans! Men sen blev det dags att ta sig tillbaka ned.
Tyvärr började det redan bli mörkt så då blev det dags att hitta tillbaka till bilen. Och det blev svårare än vi hade hoppats på. Det blev mörkt väldigt snabbt och den enda lampan vi hade var min mobil. 35% batteri kvar, så det borde inte vara några problem. Trodde man. Tydligen så suger lampan ur batteriet, så efter ca en kvart hade vi 15%. Så fortfarande med klätterskorna som är alldeles för trånga för att vandra i, skyndade vi oss ned. Men, plötsligt blev vi osäkra på om vi gått rätt. Så snabbt vandrade vi tillbaka för att inse att vi inte gått fel alls. Där förlorade vi säkert 10 minuter också. Och vid den här tiden låg batteriet på 3%. Vi ökade tempot ännu lite mera, men där la mobilen av och där stod vi i mörkret. Mitt i skogen. Sen fick jag en snabb snilleblixt. Kameran har en liten lampa som är till för fokusen. Det är inte mycket, men det är bättre än inget. Det var fullmåne, men bland träden såg man inte särkilt mycket av stigen. Till slut tog vi oss äntligen ner till bilen.
Innan kvällsmaten spenderade vi en stund med att fota månen och liknande.
Denna gången kampade vi på stället där vi klättrade. Tidigt på morgonen vaknade vi av solen och dens extrema värme. Vilket i och för sig inte var så dumt, då man lättare tog sig upp. Efter frukosten var det dags att klättra igen!
Vi gjorde den i två delar. Först klättrade Daniel upp till hälften, sen klättrade jag efter honom i topprep och plockade bort säkringarna som han satt i. Sedan samma sak upp till toppen. Den biten var ganska läskig då man såg hela utsikten eftersom man var ovanför träden, och för att man inte alltid klättrade med magen mot bergsväggen.
Hela biten var ganska lång, så vi hamnade högt ovanför träden när vi var uppe. Själva klättringen var ca 42 meter, men annars var vi ungefär 360-400 meter över havet. Tyvärr hade jag inte med mig kameran till toppen. Det stör mig fortfarande! Trodde det skulle vara ungefär lika som bilden ovanför, men det var mer öppet och ännu vackrare!
Men även nu var det dags att ta sig ner igen. Jag tycker fortfarande att det är extremt läskigt att luta sig baklänges över kanten och sätta sig när man ska ta sig ner, när man ser hur jäkla högt upp man är. Men sen kan man njuta av att bara hänga högt upp i luften medans man långsamt hissas hela vägen ned. Jag i alla fall, Daniel har annat att koncentrera sig på då han måste sänka sig själv hela vägen ned!
Efter klättrandet slukade vi en hel vattenmelon tillsammans och sedan var det dags att köra hela fem-timmars-resan tillbaka hem!
