­

header

Jag befinner mig i tulpanernas och väderkvarnens land. Där vi gnager osthjul i våra träskor. Hela staden är dekorerad i orangea flaggor och ikväll kommer människor springa ut på gatorna och jubla för Hollands seger. Förhoppningsvis.

Trots vårt tätbefolkade land, fullproppat med byggnader och människor, har det på något sätt funnits en plats över till denna mycket trevliga, och för holländska begrepp, enorma skog!

Det har blivit en tradition (om man får säga så när man varit där två år i rad nu) att gå dit med farmor, sedan gå till caféet där borta och dricka något gott. Så det gjorde vi häromdagen.

breda01

breda02

breda03

breda04

Jag bör kanske inte vara såpass intresserad av sådant längre, men titta vilket lekland! Hur kan man inte klättra runt och låtsas att backen är lava....

breda05

Men det där ser ju enkelt ut, säger ni nu. Det var den inte, säger jag nu. Det där tjocka repet snurrade och gav balansen en svår period.

Och som ni kan se är jag inte den enda som profiterar av leklandet. Är man där ska man fan klättra också.

breda06

Är backen lava så är den det. Då ska man inte hålla på att hitta på ursäkter som att jeansen är för tajta eller att man brutit en nagel.

breda07

Eller att man har kortbyxor så det skaver att krypa sengångarstil.

breda08

Vi fortsatte strosa runt i skogen och kom fram till en hundpark. Den här stolta jycken skuttade förbi.

breda09

I alla fall så var det en bra dag! Ganska fint väder också. Och inte så många människor att besöka som alla andra dagar. Det är också anledningen till varför vi är i Holland. Träffa folk. Visst är det trevligt, men ack så tröttsamt med 13 familjer att besöka på ca 9 dagar. Och då är inte ens vårt (nästan) dagliga besök till farmor medräknat. Måste ärligt säga att det ska bli skönt när man kommer hem igen!

­