Drog till Cala Blanca i ett par timmar med Arthur idag. Så vi stack och äventyrade bland stenarna!
Så vi började promenera längs kusten!
Vi fortsatte åt ett håll där folk uppenbarligen redan klurat ut att det är hopplöst att vandra runt. 
Vi gick till och med i vattnet och på de hala stenar för att ta reda på vad som fanns runt hörnet på klippan. Det fanns ingenting. Så här sitter Arthur och kämpar på sig skorna på blöta fötter.
Men då var det ju lika bra att vända och ta sig tillbaka.
Och där har vi en glad Marlou som överlevde klättringen ned!
Och en glad Arthur som fortfarande inte vet om han kommer överleva klättringen ned!
För enkelhetens skull tog vi trapporna upp istället för en livsfarlig bergsvägg, för att titta på utsikten.
Totalt älskar färgerna i vattnet. Det är nästan så det salta, äckliga vattnet vinner och får mig att vilja simma runt i det. Men bara nästan. Vi får se imorgon! Jag kanske ger det en chans. Men fan för det om det kommer saltvatten i munnen på mig!
Nåväl. Senare på kvällen gick jag ned en sväng till stranden och mötte upp Mark. Men imorgon ska grannkillarna och jag ge berget, Montgó, ett försök till om vädret tillåter så jag fick kämpa mig tillbaka hem innan tolv. Så förhoppningsvis kan man göra en superdag av morgondagen för det är min sista dag här för nu...
*Gråter lite*
Gråt med mig.
Tack.
*Kram*