Igår åkte vi till en park och strand som vi inte varit på än. Det var ett väldigt vackert område med massa konstiga träd, mycket sand och en hel bunt med krabbor. 
Vi började gå en liten sväng genom skogen tills vi kom fram till själva stranden.
Nico gick inte i vattnet frivilligt, trots att han är helt galen i vatten. Så Daniel "hjälpte" honom. 
Snäckor med krabbor fanns överallt! Till och med en rocka som nästan var på land. Det var ungefär då som vi bestämde oss för att inte gå i vattnet igen...
Från bron vi ofta åker över har vi sett en sandbacke som vi velat åka till, som vi nu alltså äntligen gjorde. 
Uppe på backen fanns det "bra" klätterträd...
... tyckte Daniel.
Jag däremot kämpade som en dåre för att ta mig upp. Vilket jag i och för sig gjorde så småningom, fast inte hela vägen dit Daniel tog sig... Grejen är den att om jag skulle ramlat, så hade jag fått spendera 4 timmar för att plocka taggbuskar ur kroppen. Jag ville inte riskera det. 
Detta var som ett paradis för Nico. Sand, vatten och pinnar. Tror att han var ganska glad. Och lortig.