­

header

Gissa var jag befinner mig! Just det, Florida! Tog mig en flygtur hit igen. Fast jag lät Daniel vara fullt omedveten om att det var på gång. En överraskning, tänkte jag. För jag vet hur mycket han älskar överraskningar! Sarkasm, han hatar överraskningar. Perfekt! Så låt mig berätta hur min resa var den här gången!

Upp tidigt på morgonen, in i duschen, ut ur ducshen, äta frukost och in i bilen. Efter ett par timmar befann vi oss på Gardemoen där mitt flyg till London skulle lämna om något mer än en timme. Jag hade bestämt mig i förväg att jag bara skulle resa med handbagagen för att undvika hela besväret med att tappa bort bagaget och aldrig få tillbaka det, som förra gången. Icke minsann, att det skulle få förstöra hela min resa igen. Så jag klarade mig faktiskt förvånansvärt bra på det. Handbagagen och en personlig väska på det. Perfekt!

Då var det dags att säga hejdå till mamma och pappa och ställa sig i kö till tullen. Ut med datorn och vätskor, av med ytterkläderna och igenom pipgrejen i hopp om att den blinkar grönt och inte tjuter. Sen vidare till sin gate och då var det bara att vänta. Inte visste jag att Oslos flygplats är så stor. Och självfallet måste Marlou kämpa sig igenom folkmassan till den gate'en som var nästintill allra längst bort. Men jag hann dit i tid, även om det tog förjävligt lång tid att stoppa tillbaka laptopen i väskan som har ungefär samma marginal som vid en sovsäck i en sovsäckpåse. Det passar egentligen inte men man får det att passa.

Så då satt man på flyget till London.
DSC 0876 2

DSC 0884 2

Jag fick mig en fönsterplats, perfekt avstånd till vingen, och ingen i sätet bredvid mig. Nästan så det inte kunde bli bättre! Speciellt då jag gärna sprider ut mina grejer, och detta var ett fint tillfälle att rita lite. Resan tog 2 timmar och 25 minuter ungefär. Utsikten över London var fantastisk! Det är verkligen så man tänker sig att London ska se ut, med fantastisk arkitektur och stora röda bussar som kör på fel sida av vägen. Solen låg perfekt för att kunna knäppa några bilder.

DSC 0902 2

DSC 0906 2

DSC 0907 2

DSC 0909 2

På flygplatsen blev jag tydligen skickad till fel terminal. Tack så mycket för det. De skickade mig till terminal 5 bara så att jag kunde få vänta i led, äntligen komma fram till kontrollen och sedan få reda på att allt det var i onödan. Så fick då skynda mig på en buss till terminal 3 och gå igenom allt det där en gång till.
Jag hade verkligen inte lång tid på mig, för min plan var att skicka ett meddelande till Daniel för att säga att jag skulle sticka till stan och träna och sen ut med några kompisar på kvällen så det skulle bli svårt att smsa, men det hann jag inte ens göra. Dock slapp jag hela förhöret som jag fick i Amsterdam förra gången. Vilket var skönt, för man börjar alltid tvivla lite på sig själv när man blir osäker på frågor som man egentligen så tydligt vet svaret på, då de avfyrar frågor som vapen.
"Har du packat väskan själv?"
"Blå! Oftast blå. Nej vänta."

Innan jag ens hann blinka så satt jag redan på planet till Miami. Väl på detta gigantiska plan visade det sig att även denna gång hade jag ingen bredvid mig, men denna gång innebar det att jag fick tre filtar och kuddar, tre säten att sprida ut mig på och tre skärmar med filmer, spel, musik och liknande (som i och för sig inte lönar sig att använda mer än en). Dock fick jag bara käk och snacks för en person... Som man förövrigt ändå skulle kunna mata ett lejon med. Även om det bara var två köttbullar i min maträtt. Det kom verkligen snacks och sådant hela tiden. Jag klagar inte! Man måste ha något att göra på ett nio-timmars flyg!
Även här kunde jag såklart fotografera lite!

DSC 0922 2

DSC 0928 2

DSC 0931 2

DSC 0933 2

Väl på flygplatsen i Miami blev alla direkt vidareskickade till en förfärligt lång kö till tullen. Otroligt trött och med migrän på grund av ytterst lite sömn stod man där och väntade på att man då och då kunde förflytta sig ett steg framåt. Detta som kände sig ta en evighet tog äntligen slut och sån tur som jag ibland har fick jag en supertrevlig och skämtsam man som hjälpte mig. Det lyfte mitt humör någorlunda, så tackar för det!

Nu var det bara sista flyget kvar, som bara skulle ta en och en halv timme eller så. Denna gången hade jag inte möjligheten att sprida ut mig, utan istället var det riktigt trångt och det enda jag kunde tänka på var hur skönt det skulle bli att lägga sig i sängen ikväll. Jag fick dock en fönsterplats igen, så även här var ju utsikten fantastisk! Det var mörkt vid det här laget, och jag kan säga att det finns en hel del lampor i Miami. Inte nog med det var det fullmåne som dessutom var röd under en kortare period, så det var supervackert. Tyvärr fick jag inte med det på bild.

20150406 214213 2

Äntligen var man framme i Pensacola. Jeremy var där för att hämta mig så ganska snabbt åkte vi mot Daniel, som inte hade en aning om att jag var på väg. Så där stod vi utanför hans dörr. Jeremy hade sagt att han skulle komma förbi mot kvällen för att hämta grejer som han hade lämnat kvar hos Daniel, men det blev visst något senare än planerat. Tanken var att dörren skulle lämnas olåst så han kunde "gå in och hämta sina grejer och låsa dörren på väg ut". Men vad hittar vi utanför hans dörr? Jo, Jeremys grejer. Och såklart var dörren låst. Så vad gör man då? Man knackar tills någon öppnar dörren. Jag tror att vi knackade och kastade grejer på hans balkong i en halvtimme innan han till slut stormade ut och var något förbannad på Jeremy för att han väckte hela området med sitt väsen så där sent. Något senare insåg han att jag var med och då såg man kugghjulen arbeta i huvudet på honom. Till slut förvandlades ilska och förvirrning till en blandning av ilska, glädje och förvirrning. Sedan visades dock tacksamheten till både Jeremy och mig för att vi gjorde allt det här trots att han hatar överraskningar och vi betedde oss som galningar.

Jag är inte helt säker på om jag inte har skrivit på ett tag på grund av att jag har haft för lite att skriva om eller för att jag har haft för mycket att göra. Jag vet att innebörden av de yttranden krockar lite, men det blir lättast att förklara det på det viset. Eller icke-förklara. Det förändrar ingenting. 

Hur som helst så har det varit en hel del studentkonserter under mars-månad. Fotade på ett par av dem, så passar på att dela med mig av ett gäng bilder som jag tog under Oles storartade och bisarra konsert!

Studentkonsert Ole-Mathis 002

Studentkonsert Ole-Mathis 015

Studentkonsert Ole-Mathis 023

Studentkonsert Ole-Mathis 044

Studentkonsert Ole-Mathis 058

Studentkonsert Ole-Mathis 074

Studentkonsert Ole-Mathis 078

Studentkonsert Ole-Mathis 081

Studentkonsert Ole-Mathis 096

Studentkonsert Ole-Mathis 100

Studentkonsert Ole-Mathis 129

Studentkonsert Ole-Mathis 154

Studentkonsert Ole-Mathis 165

Så dagen idag har varit något mer produktiv än gårdagen. Känns härligt! Åkte (körde till och med) till köpcentret med mamma och shoppade lite, sedan vidare till gymmet och efter det hade jag ett väldigt professionellt möte. Med bulle och te. Hihi. Mötet handlade om ett projekt (konst för min del) som vi har jobbat på ganska länge, som jag kommer nämna mer om framöver. 

Så först lägger vi fokus på ett annat projekt som äntligen är färdigt! Ville testa mig på något annorlunda, så gjorde ett negativ av Jennifer Lawrence. Eller vad man säger. Jag har spenderat mer tid på att fundera ut vad det kallas än att måla själva målningen.

I alla fall. Det var definitivt en utmaning då det såklart är helt omvänt till vad jag är van vid. Så här har jag kämpat hårt och fixat ett foto till er, där den översta är originalbilden och den understa är inverterad. Vilket jag tror att ni hade listat ut själva också. 

(Olje på canvas, 40x40cm)
Collage JL


Och här har ni till och med en inzoomad bild på den. Försök att ignorera mina fingrar som blockerar halva bilden. 

Collage-crop

https://www.facebook.com/MarlouJaspersArt

Så bra gick det med regelbunden uppdatering. Men okej. 

Så vad har hänt under dessa dagar. Låt mig sammafatta det. 

* Jag fick ett ganska utförligt mail av Matt Corbys (SDFGKJDHG!!) manager, eller någon där ifrån i alla fall, som svar på en teckning på honom som jag skickade för ett par veckor sedan och totalt hade glömt bort. (För er som inte vet så är Matt Corby en av mina största idoler och alla som inte känner till hans musik borde lyssna på den, nu på en gång. Chop chop.)
(Softpastell, A4)
Matt.Corby

* Jag sålde en till målning 
på en groda som beställdes.
(Oljefärg på canvas, 30x30cm)
Simon-Groda2

* Jag tränade på en crosstrainer i mitt kök, och ja jag måste medge att jag kollade på en serie medans för att hålla motivationen uppe. Det hela med att man inte tränar nog hårt om man kan kolla serier samtidigt är bull crap när det gäller crosstrainern, det går utmärkt! Aldrig stått så länge på en sådan tortyrmaskin för benen. (Och nej jag stod inte bara där, jag rörde på mig också.)

* Jag tog ett långt bad (och då menar jag "tårna-förvandlas-till-nästa-graden-av-russin"-långt) efter träningen, med en fruktsallad och en bra bok. Vilket var ganska uppskattande för mig, men inte för dem som ville in i badrummet under denna specifika timme (eller två).

* Jag åt pommes som belöning för min träning.

* Jag har satt på mitt linne bak&fram.


* Jag övningskörde igen för första gången på ett halvår. Jag träffade inte ett enda träd faktiskt. Dock två rävar, en gås och en McDonaldsförpackning som låg mitt på vägen. Jag skojar, jag kör bättre än så. Jag undvek förpackningen. 

* Jag har snoozat mitt larm tre gånger varje morgon och sedan somnat om. Det är sjukt hur bekvämt man ligger i sängen på morgonen, speciellt när musklerna är trötta.

* Jag har glömt vad jag yttligare har gjort. Mitt korttidsminne är inte jättebra. Inte mitt långtidsminne heller, för den delen. Eller något annat minne, om det nu finns fler varianter som jag kan ha glömt. 

Så i alla fall, där har ni en uppdatering. Imorgon är en ny dag så då kan ni med spänning och förväntan sitta och hoppas på ett nytt inlägg! 


Fasiken vilken fin dag idag! Det var sol ute på den klarblåa himmel, fåglarna vilade sig i träden och sjöng sina vackra melodier, och Marlou satt i sin pyjamas och gungade fram och tillbaka på sin datorstol. Men jag tittade i alla fall ut genom fönstret och såg att det var en fin dag idag. 

Dåligt samvete som jag fick dock, så tvingade jag mig själv ut i den fina vårtemperaturen. Som egentligen inte alls var så särskild fin utan istället faktiskt alldeles för kallt för kortbyxor, visade det sig. Jag tänkte att en härlig promenad skulle verka lockande, en dag som denna, men så var tydligen heller inte fallet. Så istället plockade jag med mig kameran ut och knäppte några bilder. På vårblommor. Och sommar-, höst-, och vinterblommor. Javisst, katter. 

Ja, ni har uppfattat det helt rätt. Katter. Och ja, jag har uppfattat det helt rätt. Alla älskar katter och alla vill se katter så ofta det bara går så jag ska underlätta detta för er med en hel rad bilder på katter. Katter.

Katter 010-2 
Katter 012-2

Katter 029-2

Katter 044-2

Katter 068-2
Ey. EY! You in there!?

Katter 072-2

Katter 074-2

Katter 082-2

Haha, "katter" är ett roligt ord.

Så tydligen kommer det vänner till oss över ikväll. Förberedda som vi är gör vi allt som ska göras i sista stund. Jag tror att det är standard. Så jag blev tillfrågad att göra något som jag varken har begåvningen till eller värst mycket erfarenheter utav.

Bakning.

Jag går kanske lite till överdrift när det gäller erfarenheter då jag faktiskt bakade muffins när jag var mindre. Och nej, jag behövde inga recept utan gick helt enkelt på känsla. Som oftast lutade åt motsatt håll jämfört med vad den kanske borde ha gjort. Men det pratar vi inte om nu, det här är nya fräscha tider. 

Som ni ser på bilden nedan så står alla ingredienser uppradade men till min förvåning blir blandningen av vetemjöl och bakpulver ingen tårta. Det hade varit fint att veta ifrån början. Men det slutade med att jag bakade en banankaka och en äppelpaj. (Jag tror ni var tillräckligt kloka för att se att skålen innehåller mer än pulverämnena.) Sen att mamma visserligen också hjälpte till är en liten detalj som skulle kunna utelämnas.

Vi dansade. Och sjöng. Eller ja, det var i alla fall det det skulle föreställa. Så jag antar att man kan säga att vi bakade med glädje och kärlek. 

cake

Jaha. Jag får väl hålla mitt löfte då. Se om man kan dra upp denna sorgligt uppdaterade hemsida som kallas blogg från marken. Just i denna stund står jag med utsträckta armar och håller ett hårt grepp om den, men vi får helt enkelt se när jag tappar taget och låter den dratta i marken. Jag är ganska lättdistraherad ändå. 

I alla fall. Varje dags höjdpunkt. --> Frukost. Efter att jag mumsat i mig mina åh så goda smörgåsar och tittat klart på min serie hade jag bara den där längtan efter att sätta mig, eller helst lägga mig, under skrivbordet och bara stirra ut över mitt dammiga golv. Så det gjorde jag och nu sitter jag här. 

Fast nej. När man får en sådan känsla ska man fan inte ge den makten utan man ska ställa sig på skrivbordet, lyfta näven i luften, skrika "NEJ!" och agera innan det är för sent. Annars stöter man på en ännu otrevligare känsla när man går och lägger sig, och det är en blandning av ånger och sorg för att det har varit en så otroligt resultatlös dag. 

Så det är vad jag gjorde. Well, jag måste ärligt medge att jag hoppade över hela skrivbordscenen men jag kan med stolthet meddela att mitt rum är skinande rent! Och det händer bannemig alldeles för sällan så bravo för mig. Tänk att något sådant, så besvärligt som att städa rummet, kan få en att må så mycket bättre. 

Sammanfattning: Marlou städade sitt rum.  

CAT

­