Detaljer

Kategori: USA 2014

Publicerad 27 oktober 2014

Vi har tagit det ganska lugnt de senaste dagarna. Ingen bergsklättring. Ingen stadsbesök. Ingen spännande promenad genom en underjordisk grotta med björnar. Dock en hel del arbete med konst samt skräckfilmer i soffan. Vilket ändå inte är helt fel sådär emellanåt. Igår träffade vi dock Daniels far och käkade vid en mysig liten restaurang. Idag planerar vi att gå till en slags park med vovven. Och oss själva, så klart. 

Förövrigt har Nico roat sig med att försöka få jordnötsmör ur botten på burken. Det måste vara oerhört frustrerande att bara nästan nå det med tungan. Jordnötsmör som är så smaskigt.








GE. MIG. MIN. JORDNÖTSMÖR!!!

Detaljer

Kategori: USA 2014

Publicerad 26 oktober 2014

Gårdagen spenderade vi genom att bada i en tydligen ganska kall pool. Tyckte Daniel. Mes. Så då gick vi och spelade tennis istället. På natten kollade vi en skräckfilm så vi gick inte och la oss förrän närmare 03.00. På morgonen, som råkar ha varit runt 12.30, blev vi väckta av Jeremy som bankade på dörren och stod utanför fönstret och skrek.

Jag tog ut hunden, fick frukosten serverad, vi hängde runt i huset och sen drog och spelade tennis. Igen. Och ja, jag är ledsen, men bättre bilder än så har jag inte.


Här ser ni en väldigt aktiv Daniel.


Och här en väldigt aktiv Jeremy.


Vi spelade tills det blev mörkt och vi inte hade nån aning om hur vi skulle få på lamporna och vi kunde inte se bollen överhuvudtaget. Som ni kan se i bilden. Tro det eller ej, men jag finns någonstans där i mörkret. En väldigt aktiv Marlou.

Så Jeremy åkte och beställde pizza och Daniel och jag råkade starta ett ganska allvarligt vattenkrig i huset.

Han vann.

Nu är det dags för ännu en skräckfilm, och sen antar jag att det närmar sig läggdags!

Detaljer

Kategori: USA 2014

Publicerad 21 oktober 2014

Jag har dåliga nyheter att dela med mig av. Tyvärr var det dags, trots att ingen av oss egentligen ville. Men vid sådana situationer måste man ibland ta sina beslut. När ens halloweenpumpa har sjunkit ihop och badar i sin egen mögel är det dags att slänga ut den. 

Innan denna tragedin åkte vi till stranden. Efter mer än en månad kan jag fortfarande inte med full sanning säga att jag har badat i havet. Visst, vi gick i vattnet, men tills man har doppat huvudet eller åtminstone simmat några tag räknas det inte. Vi tog med oss Nico, så vi bråkade runt med honom samt kastade frisbee. Efter det skulle vi och Jeremy åka till den militära anläggningen och simma, men eftersom vi inte hade jämna kontanter för mig som inte är i militären tog jag Nico på en promenad på området istället. Vilket inte gjorde mig särskilt mycket då jag försökte komma undan från början. Ibland har man tur i oturen.

På vägen tillbaka stannade vi på Waffle House och käkade. Under min vistelse här har jag sett på ett ungefär 248 olika Waffle Houses. De är bokstavligen överallt. Men nu kan jag i alla fall säga att jag har käkat där. 

Här ser ni Nico som stod och morrade åt sig själv i spegeln i minst tio minuter. 

Detaljer

Kategori: USA 2014

Publicerad 20 oktober 2014

De senaste dagarna har vi tagit det ganska lugnt. Jag har bakat cupcakes, som redan tog slut för länge sedan. Vi gjorde en halloweenpumpa som är totalt genommöglad och vidrig just nu. Men som vi ändå satte ut utanför dörren för att jaga iväg skräckinjagande ungar som kommer att knacka på vår dörr och tigga om godis. (Vilket vi själva i och för sig också planerar att göra.) Annars har jag tecknat en del och han grejat med ett modellflygplan som jag ser fram emot att se resultatet av!

Igår åkte vi och två av hans kompisar till the Fair, vilket händer varje år i oktober om jag har förstått rätt. Det finns massor av attraktioner och onyttig mat. Och godis. Och prylar. Och människor. Vi köpte ett varsitt obegränsat åkband och drog igång direkt. Det är inte så att någon åkattraktion skrämmer mig på något sätt, men när det snurrar runt runt måste jag medge att jag känner mig aningen obehaglig. Vilket 98% av alla åk var. Så jag låter den här bilden Jeremy så vackert tog tala för sig själv.

Trots detta var det ändå väldigt kul att vara där och vi skrattade massor!

Här ser ni Daniel och Jeremy förvandlas till 8-åriga pojkar medan Lewis och jag står redo med kameran. Dessa så kallade "läskiga monsteråken" var förövrigt alldeles för vågsamma för majoriteten av mänskligheten. När vi satt två och två fick vi inte ens på oss bältet så vi hade lätt kunnat springa ut ur vagnen av rädsla och blivit uppätna av blinkade farofyllda lampor.