- Detaljer
- Kategori: USA 2014
De senaste dagarna har vi tagit det ganska lugnt. Jag har bakat cupcakes, som redan tog slut för länge sedan. Vi gjorde en halloweenpumpa som är totalt genommöglad och vidrig just nu. Men som vi ändå satte ut utanför dörren för att jaga iväg skräckinjagande ungar som kommer att knacka på vår dörr och tigga om godis. (Vilket vi själva i och för sig också planerar att göra.) Annars har jag tecknat en del och han grejat med ett modellflygplan som jag ser fram emot att se resultatet av!
Igår åkte vi och två av hans kompisar till the Fair, vilket händer varje år i oktober om jag har förstått rätt. Det finns massor av attraktioner och onyttig mat. Och godis. Och prylar. Och människor. Vi köpte ett varsitt obegränsat åkband och drog igång direkt. Det är inte så att någon åkattraktion skrämmer mig på något sätt, men när det snurrar runt runt måste jag medge att jag känner mig aningen obehaglig. Vilket 98% av alla åk var. Så jag låter den här bilden Jeremy så vackert tog tala för sig själv.
Trots detta var det ändå väldigt kul att vara där och vi skrattade massor!
Här ser ni Daniel och Jeremy förvandlas till 8-åriga pojkar medan Lewis och jag står redo med kameran. Dessa så kallade "läskiga monsteråken" var förövrigt alldeles för vågsamma för majoriteten av mänskligheten. När vi satt två och två fick vi inte ens på oss bältet så vi hade lätt kunnat springa ut ur vagnen av rädsla och blivit uppätna av blinkade farofyllda lampor.
- Detaljer
- Kategori: USA 2014
Jag var rätt säker på att jag inte skulle vakna skönt överhuvudtaget imorse, men förvånansvärt nog så hade jag inget att oroa mig för. Daniel köpte en leksak till Nico. Det är en tjock gris med öppen mun som nöffar när man klämmer den på magen. Och då menar jag nöffar. Högt. Om man klämmer hårt. Det kanske var ett misstag, jag vet inte. Men jag kan ha råkat skrämt vettet ur Daniel när jag smög fram till honom med grisen när han höll på att somna. Och det kanske inte var ett smart drag i längden men det var definitivt värt att se hans reaktion. Han skrek som en liten flicka. Jag skrattade som ett helt gäng små flickor.
Men nu till saken, som kanske är viktigare information än grisen. Planerna har ändrats. Jag skulle ta flyget hem idag. Jag gjorde inte det. Istället stannar jag en hel månad till så med andra ord kommer jag vakna paranoid varje morgon i fyra veckor till. Jag är beredd på hämnd en mindre vacker dag. Jag skall gömma grisen.
Dock är det värt det. Trots att jag saknar familj och vänner så var jag inte riktigt redo att redan lämna Daniel och Nico. Om en månad dock har vi säkerligen drivit varandra till vansinne så då kanske det ändå är dags att återvända hem. Jag är förvånad att vi efter en månad fortfarande står ut med varandra. Eller han med mig rättare sagt. Men jag är glad över att vi bestämde detta. Vi kommer troligtvis inte kunna hitta på lika mycket då både han och jag har saker att jobba med, men det spelar ingen roll då vi i alla fall kan spendera tid ihop. Plus att det blir ännu härligare att se familjen igen när jag väl kommer hem!
- Detaljer
- Kategori: USA 2014
Under helgen när vi åkte till Atlanta och skulle utforska staden drog en enorm folkmassa vår uppmärksamhet. Så vi följde folket i nyfikenhet på vad som var på gång. Det visade sig vara en Gay Pride. Det var folk verkligen överallt. Vi bestämde oss för att gå längs hela paraden för att sedan hitta tillbaka till bilen för att åka vidare. Egentligen var tanken att vi skulle till Georgie Aquarium och Atlanta Botanical Garden, men ingen av dem tillät hundar så det blev inte av då vi hade Nico med oss. Det var dock en upplevelse att se paraden och att så otroligt många människor stöttar detta! Här är några bilder!
- Detaljer
- Kategori: USA 2014
Under helgen åkte vi som sagt mot Atlanta. Efter att vi varit inne i själva staden åkte vi norr-ut för att campa. Vi åkte till Amicalola Falls State Park för en kortare hike dagen efter. Så mitt i natten satte vi upp tältet mellan träden, inte alls på campings-platsen, i hopp om att ingen skulle skicka iväg oss.
Vi vaknade av regnet och beslöt oss till slut om att gå upp trots vädret. Vi käkade frukost i lodgen och begav oss senare ut i det extremt dimmiga vädret och började vandringen.
Vi hittade fram till vattenfallet ganska snabbt. Tyvärr var det svårt att se hela eftersom det var så dimmigt, men det var ändå sjukt fint att se! Vägen ner för Nico var inte något vidare rolig då det var metalltrappor med sånna galler som man kan titta igenom. När vi var nere på andra sidan och sett vattenfallet från botten behövde vi gå hela vägen upp igen så stackars Nico kämpade för kung och fosterland.
Detta var 175 trappsteg. Nu kom trapporna till toppen. Med 425 steg. Så Daniel fick ge Nico snålskjuts och helt enkelt bära honom. Och väl vid toppen var det tyvärr inte så speciellt bra utsikt på grund av dimman...
Så vi letade upp en stig tillbaka ned, vilket var mycket trevligare för både oss och Nico!
- Detaljer
- Kategori: USA 2014
Under helgen åkte vi tillbaka till mot Atlanta bland annat för att klättra igen. Vi åkte till samma ställe, Steele, i Alabama då det finns många olika bergsväggar att välja på. För mig är det en aning säkrare att klättra eftersom jag är på topprep, och han måste sätta in skydd efter vägen och därför också skulle kunna falla längre. Till och med jag som står där nere med repet och tittat upp tycker att det är läskigt... Här är några bilder på bergsväggarna och Daniel!
Som jag nämnde förra gången, så är det sjukt spännande att vara så högt uppe med en sådan fantastisk utsikt. Sist vi klättrade kunde jag inte ta bilder men den här gången hade jag minsann kameran med mig upp!
Förra gången var vägen ner något så otroligt läskig eftersom jag inte riktigt var säker på hur jag skulle göra. Det läskigaste är att luta sig över kanten och "sitta" på klätterselet. Denna gången var det inte lika läskigt, så passade på att knäppa en bild på väg ner!
- Detaljer
- Kategori: USA 2014
Igårkväll åkte vi till stranden och käkade kvällsmaten på ett par handdukar i sanden under stjärnorna. Daniel hade med sig stearinljus som vi grävde djupa hål för så att inte vinden skulle släcka dem. Det tog oss en hel del försök men till slut fick vi båda att brinna! Tidigare på dagen kom hans kompis (som var vår rumskompis i två nätter och sen flyttade ut) och besökte så vi åkte aldrig nånstans under dagen. Så det blev en lugn dag, vilket är ganska skönt sådär emellanåt. Nu är det dock en långhelg som kommer så förhoppningsvis hittar vi något spännande att göra! Vilket jag i och för sig inte tvivlar på då vi alltid hittar på något, till slut.
Jag bjuder på några bilder på charmiga djur eftersom Daniel bad på sina bara knän att jag skulle lägga upp dem för att folk är så intresserade av det. Eller för att han avrådade mig från att lägga upp bilder på höns och ekorrar för att ingen bryr sig. Något av de två. Men jag bryr mig. Så varsågod, Daniel. Speciellt för dig.
- Detaljer
- Kategori: USA 2014
Vilken underbar morgon. Jag vaknar vid nio, tar ut hunden, sen på med mina nya löparskor och ut och springa i morgonvärmen. Visst låter det härligt. Men tänk hur snabbt det kan vända. Efter ca tio minuter snubblar jag på trottoaren. Yes. Längs motorvägen. Yes. Det ironiska är att jag själv är lagomt skadeglad, så jag kunde känna doften av skrattande miner runt omkring mig. Om nu ens någon såg mig, det vet jag inte. Så efter en halvtimmes tårar och självsympati i fosterställning, med blod rinnandes från händer och knän, och ingen kom fram så bestämde jag mig för att fortsätta och låtsas som ingenting.
Jag skojar. Det självklara man gör är att resa sig upp så snabbt som möjligt, titta sig omkring och hoppas att ingen såg. Och sen gråta lite inombords. Inte nog med denna tragedi så gjorde självklart mina nya skor lagomt ont också. Sen på det kan vi addera att jag mer eller mindre gick vilse och att det var fruktansvärt varmt. OCH på grund av värmen och vätskebrist var jag inte långt ifrån att svimma när jag klev ur en dock väldigt efterlängtad dusch. Visst låter det härligt.
Nu när ni alla så vänligt delat med er av er empati ska jag berätta lite om gårdagen. Vi åkte till Falling Waters State Park i Chipley, för att det såg lockande ut på hemsidan. Ack vilken besvikelse. Det skulle vara ett vattenfall. Jag är rätt säker på att någon stod vid toppen och hällde vatten med en kanna. Oh well. Det var i alla fall väldigt fin natur. Här är några (suddiga) bilder. 
Det här ska alltså föreställa ett vattenfall. Ett uttorkat vattenfall.
Det ni ser här är så kallade "sink holes", som har skapats genom att taket på en underjordisk grotta kollapsat.
Nico tog sig chansen att plaska i vatten och gegga. Det passade fint i baksätet på bilen.
- Gulf Breeze Zoo
- Fort Pickens
- Bergsklättring i Alabama
- En stilig reptil
- Dolphin Cruise
- Pensacola Lighthouse
- Naval Aviation Musuem Pensacola
- Emerald Coast
- En helg i New Orleans
- Sammanfattning av vecka 1
- Ibland har man tur...
- Första steget på en resa
- Imorgon börjar ett nytt äventyr!
- Bob Marley
- Även här finns det skog