Detaljer

Kategori: USA 2015

Publicerad 09 maj 2015

Vi tog Nico till stranden idag. Inte oss själva, nej, Nico. Allt handlar om Nico, det är så det går till. 

Så vi tog Nico till stranden idag. Det var en strålande fin dag idag igen, så vi passade till och med på att gå i vattnet en sväng. Jag skar upp foten på en sten men det spelar ingen roll för det påverkar förstås inte Nico. 

Så vad jag har i tankarna nu är att dela med mig av Nicos bästa bilder från dagen. Och ja, de är fan bra. Det är nästan så jag skriver upp honom till en hundmodelltävling, om sådana existerar. Vilket de troligtvis gör men det går antagligen under ett annorlunda namn, vad vet jag. Men vad gör det, han skulle vinna det även om det kallades hundmodelltävling för vita hundar.

Jag vill inte få det att verka som att jag yttrar mig om att vissa på något vis är bättre än andra, absolut inte. Men i det här fallet är det faktiskt så.

Låt mig bevisa det. 

















Jag sa ju det. 

Detaljer

Kategori: USA 2015

Publicerad 07 maj 2015

Igår proppade vi våra cyklar i bilen för att köra till ett spår där vi skulle cykla. Ironiskt, nu när jag formulerar mig så. Men jag menar, skulle vi cyklat till spåret hade vi ju troligtvis inte kommit hem förrän nu. Och kvällsmat samt frukost är ju absolut uppskattat sådär emellanåt också. Så vi tog bilen dit. Och det gick ju fint. 

Cyklandet gick ju också fint. Det finns inte mycket mera att säga om det mera än att vi trampade och att hjulen snurrade. Och det sistnämnda är vi ju definitivt glada för. Förövrigt kan jag nämna att vi såg en hel bunt med kaniner. Inte på samma hög, förstås, men vi såg dem. Och ekorrar. Och fåglar. Och homosapiens också för den delen. Men förövrigt är det som vilken trevlig cykeltur som helst. På ungefär 25 kilometer eller så. 

På turen hem stannade vi efter vägen och spelade tennis med Jeremy och Fanny, tills vi senare också bestämde oss för att ta oss något att käka vid åtta-tiden. Så då stack vi till en restaurang. Vilket gjorde Daniel glad då det var hans tur att laga mat. Och självklart är han och jobbar ikväll så gissa vem som får laga maten igen? 

Jag. 

Detaljer

Kategori: USA 2015

Publicerad 04 maj 2015

På fredagen satte vi oss i bilen och körde mot Alabama för en helhelg med klättring. Vi började resan med en god gärning - räddade denna lillen från vägen!

Efter cirka fem timmar var vi framme i Birmingham, där vi i en halv evighet letade efter ett ställe att campa. Efter frukosten på morgonen körde vi vidare till Steele, där vi skulle klättra.

Så då började vandringen mot bergsväggen...

...och klättrandet! Jag testade på att sätta i säkringarna på vägen upp denna gången, det som Daniel alltid gör. Dock var jag på topprep, för säkerhets skull. Men då har man testat på det också!











Utsikten där uppe var, som vanligt, fantastisk. Denna gången var vi uppe på toppen tillsammans, så kunde vi njuta av naturen tillsammans! Men sen blev det dags att ta sig tillbaka ned.







Tyvärr började det redan bli mörkt så då blev det dags att hitta tillbaka till bilen. Och det blev svårare än vi hade hoppats på. Det blev mörkt väldigt snabbt och den enda lampan vi hade var min mobil. 35% batteri kvar, så det borde inte vara några problem. Trodde man. Tydligen så suger lampan ur batteriet, så efter ca en kvart hade vi 15%. Så fortfarande med klätterskorna som är alldeles för trånga för att vandra i, skyndade vi oss ned. Men, plötsligt blev vi osäkra på om vi gått rätt. Så snabbt vandrade vi tillbaka för att inse att vi inte gått fel alls. Där förlorade vi säkert 10 minuter också. Och vid den här tiden låg batteriet på 3%. Vi ökade tempot ännu lite mera, men där la mobilen av och där stod vi i mörkret. Mitt i skogen. Sen fick jag en snabb snilleblixt. Kameran har en liten lampa som är till för fokusen. Det är inte mycket, men det är bättre än inget. Det var fullmåne, men bland träden såg man inte särkilt mycket av stigen. Till slut tog vi oss äntligen ner till bilen.

Innan kvällsmaten spenderade vi en stund med att fota månen och liknande.

Denna gången kampade vi på stället där vi klättrade. Tidigt på morgonen vaknade vi av solen och dens extrema värme. Vilket i och för sig inte var så dumt, då man lättare tog sig upp. Efter frukosten var det dags att klättra igen!

Vi gjorde den i två delar. Först klättrade Daniel upp till hälften, sen klättrade jag efter honom i topprep och plockade bort säkringarna som han satt i. Sedan samma sak upp till toppen. Den biten var ganska läskig då man såg hela utsikten eftersom man var ovanför träden, och för att man inte alltid klättrade med magen mot bergsväggen.

Hela biten var ganska lång, så vi hamnade högt ovanför träden när vi var uppe. Själva klättringen var ca 42 meter, men annars var vi ungefär 360-400 meter över havet. Tyvärr hade jag inte med mig kameran till toppen. Det stör mig fortfarande! Trodde det skulle vara ungefär lika som bilden ovanför, men det var mer öppet och ännu vackrare!

Men även nu var det dags att ta sig ner igen. Jag tycker fortfarande att det är extremt läskigt att luta sig baklänges över kanten och sätta sig när man ska ta sig ner, när man ser hur jäkla högt upp man är. Men sen kan man njuta av att bara hänga högt upp i luften medans man långsamt hissas hela vägen ned. Jag i alla fall, Daniel har annat att koncentrera sig på då han måste sänka sig själv hela vägen ned!





Efter klättrandet slukade vi en hel vattenmelon tillsammans och sedan var det dags att köra hela fem-timmars-resan tillbaka hem!

Detaljer

Kategori: USA 2015

Publicerad 29 april 2015

I flera dagar har vi planerat att vi skulle ut i floden och paddla kanot, men ena gången var vädret dåligt och andra gången var vattnet i floden för högt och strömningen för häftig. Sedan bestämde vi oss för att åka dit även om det skulle regna under dagen. 

Hela floden heter Black Water, och vi paddlade på en gren av den som var ungefär 19,3 km. Riktigt vackert! Vi fick bara en liten regnskur, som man i och för sig knappt märkte av. Det var ändå ganska skönt att det inte var stekhet sol.

Vi paddlade ditåt.


Rättelse: Jag paddlade ditåt.

(För ja, jag är tillräckligt skicklig till att fota och paddla på samma gång.)










Lite längre än halvvägs stannade vi för lunch, samt bytte platser.




Även Nico var med förstås! Det gick förvånansvärt bra, faktiskt. Även fast han hoppade ur kanoten så fort vi äntligen fick i honom. Han låg i alla fall still under hela turen! 

Detaljer

Kategori: USA 2015

Publicerad 23 april 2015

Daniel hade ett möte på schemat igår. Så jag följde med honom ditåt och gick en sväng genom den fina naturen i kortbyxor och linne medans han behövde sitta i en flygdräkt. Tog självklart med kameran, i hopp om att se några spännande djur springa omkring i skogen, men mycket mer spännande än en ödla blev det ändå inte. Men jag tänker ändå dela med mig av några bilder, bara för att.

Hans möte var tydligen klar på 10 minuter, så efter att jag vandrat runt i skogen en bra stund mötte jag på Daniel. Som förvånansvärt ändå inte letat efter mig så väldigt länge, och ändå hittat mig. Jag är ganska nyfiken av mig, så jag har svårt att stanna på stigen man bör stanna på.

I alla fall så stack vi till en park och klättrade träd efteråt. Ja, ni tänker troligtvis samma som jag tänkte när han föreslog det. Men det var inte så skogsnissigt som det låter. Vi tog med våra klättergrejer, fäste ett rep i ett träd, och försökte på lite olika metoder som kan vara bra att veta vid klättring. Det var faktiskt ganska kul! Tills det började bli mörkt och alla myggor i hela området bestämde sig för att vi var deras nästa offer.