Detaljer

Kategori: Allmänt

Publicerad 19 juli 2017

Vi tog en roadtrip till Sveriges storstad. För att han bokat en kurs i Brasilien. (HAHA)

För att förtydliga detta för alla som inte förstår vad jag menar, alltså alla, den troddes vara i Stockholm. Så, resultat, vi åkte till Stockholm ändå då Brasilien var lite väl långt. 

Reklambild för Volvo. 

Vi checkade in på ett mysigt hotell. Det är ganska tydligt vilken sida av sängen som är min. Vissa är mer organiserade än den andra. Vad ska man göra. Hur som helst, på kvällen tog vi oss en tur till nån sida av Stockholm (inte har jag någon aning om vad som är vad i denna stad) som var oerhört mysig! Här är några bilden tagna under kvällen!

Dagen därpå gav vi oss på staden på dagtid. Fina vyer, varm sol, brist på vatten. Stilig gosse också.





Och fantastiska båtar!! Hade ingen aning om att jag hade något båtintresse men kolla dessa, så charmiga! Vill ha en! Vore ju drömateljén!

Efter att jag beundrat och fotat båtar i åttahundra år tog vi oss en sväng till Mall of Scandinavia. Där jag troligvis testat fler par skor än jag någonsin gjort under hela min livstid. Och kollat in en jäkla massa rabatter. Fint.





På kvällen fräschade vi till oss och gungade gärnet på ett Roof party! Olyckligtvis hade vi regn men det är inget som stoppar oss från lite dans!



Och självfallet slutar kvällen med en rulle, te och ett halvt dussin donuts på hotellrummet. Finns ju inte mycket som kan toppa det. 



Nästa dag gick vi givetvis ut på stan igen på jakt efter mer kläder och skor. Säkert i en annan del av Stockholm, fast jag var rätt säker på att vi gick åt samma håll. Kan ha skiftat under natten, jag vet inte hur det funkar i städer. 











Lite mera stad och lite mera Mall of Scandinavia. Och Vapiano med andra trevliga människor. Sen var det dags att hoppa in i bilen och bege sig tillbaka till trygga lilla Örebro. Tack och hej, Stockholm.

Detaljer

Kategori: Allmänt

Publicerad 04 januari 2017

Till skillnad från 95% av befolkningen så spenderade jag faktiskt inte mitt nyår på en fest med en drös fulla människor. Istället med ett litet gäng galningar i en stuga mitt ute i Dalarnas skogar. Vilket jag kan uppskatta 100 gånger mer än en bamsestor fest. Långkalsonger > festklänning i varje läge.

Vägen till stugan blev ju aningen krångligare än nödvändigt när de två mobilerna med GPS svek oss och la av, och vi blev fast med en sån där stenåldersmobil som man i stort sett bara kan ringa och smsa med (VA!!? Eller hur, finns de!?) Så när vi närmade oss stugorna tänkte vi att det kunde vara dags att ringa Martina, som redan var där med sina peeps. Oj oj oj. Vilken katastrof. Vi körde på blänkade is, åt fel håll minst tretton gånger, med beskrivningar av väg och omgivning som stämde överens med där vi körde men som tydligen inte var på rätt ställe trots allt. Rätt imponerad att vi tog oss fram. Bra jobbat. Speciellt av mig som satt i passagerarsättet och kollade på. Krävs en hel rad färdigheter till det. Så bra jobbat, Marlou. Tack, Marlou. 

Här är stugorna där vi höll hus. Och skidbacken i bakgrunden... 

...som vi tänkte var en bra idé att klättra upp på. Ser ju inte allt för svårt ut eller så. Tills man står där och inser att det är en polerad skridskobana i 35 graders vinkel. Hade ju suttit fint med isdubbar. Och hjälm. Och ett underlag att ligga och gråta på utan att bli svinblöt om kläderna.

Väl lite högre upp på kullen var det något bristfälligt med snö för en skidbacke, men mindre bristfälligt med krypande och ramlande på blank is. Hade ju i och för sig varit aningen finare om det var helttäckt med snö. Då hade man också kunnat stå på ett par skidor och tagit liften upp. Och sparat sig själv lite luft i lungorna samt hjärtattacker vid spontana fall. Ack. 

Efter en hel del kämpande tog vi oss upp på toppen och njöt av lugnet och oerhört vacker utsikt! 



En standard på resan: stå på händer.




En annan standard på resan: ligga på golvet.

Och spela patiens. Om det nu var det det hette. 


- Går det att tippa över på den här gungstolen?
- Naej.En nästan stukad nacke och ett krossat bord senare: Motbevisat. Check. Bravo. Starkt kämpat! 

På nyårsafton hade vi gjort upp att en av stugorna skulle fixa förrätten, en annan huvudrätten, och sen skulle efterrätten fixas och ätas hos oss. Så här är det tårtbakning i full gång. Eller något sånt. I gång i alla fall. Någorlunda. 
Så det blev en massa helt fantastiskt supergod mat, en skål vid tolvslaget, lite njutande av grannarnas fyrverkerier och sen inleddes det nya året med ett dansande sagolikt norrsken. Första gången jag ser ett. Helt sjukt vackert! Hade inget stativ med mig till kameran så försökte inte ens med att fota det. Nån annan gång, kanske. Ville njuta av stunden. 

Utöver det skedde det inte supermycket den natten. Lite snack och lite korsord. En väldigt lugn nyårsafton. Uppskattat. Lite med planerna att gå och lägga sig skapligt i tid för att inte vakna mitt på dagen nästa dag. Vilket förövrigt skulle vara fullt omöjligt för det hoppades på mig och jag blev bokstavligen släpad ur sängen när jag fortfarande låg och sussade gott vid tio-tiden. Skön start på dagen. 

Vi fick reda på att våra grannar hade klätterklossar på ladan, så det fanns ingen tvekan på att vi klättersjälar skulle dit och smygklättrade lite. Måste förövrigt påstå att det här kan vara den bästa bilden som någonsin tagits. 

Fortsatte dagen med en finpromenad i vacker natur.

Sen var det tyvärr dags att börja packa bilen och bege sig hemåt. Kort men bra helg. Hoppas ni hade en fin nyår ni också. Gott nytt år på er! Eller god fortsättning. Jag är väldigt snabb, jag vet. SKÅL.

Detaljer

Kategori: Spanien 2016

Publicerad 06 april 2016

Nästsista dagen jag var i Spanien hade jag planer på att antingen gå i bergen vid Granadella, där jag vanligtvis brukar gå mina standard morgonpromenader i några timmar, men som av någon anledning (högst troligt en brist på mamma som inte släpar mig upp på morgonen) inte blev av - eller gå till stranden och gå runt i området där. Men till min besvikelse så var vädret inte på min sida till det. Himlen var täckt av moln och med en lite missnöjd min över vädret för en av mina sista dagar bestämde jag mig för att ändå bege mig ut en sväng och utforska ett nytt ställe istället. Pappa tipsade om en strand en liten bit förbi där vi brukar promenera en hel del. Och där vi bland annat brukar ha den här fantastiska utsikten. 

Sen fortsatte vi vidare till stranden.



Eller, en strand var vad jag förväntade mig. Det visade sig vara så otroligt mycket mer! En rejäl grotta där jag klättrade lös för att upptäcka alla möjliga spännande gropar och vattenhål, fantastisk utsikt och en bergsvägg som tidigare hörde till ett större berg.

Här är grottan. Det är något med grottor som skrämmer mig lite, och därav tycker jag att de är otroligt spännande. Just denna var inte direkt läskig då man kunde se allt, och det inte var något mörker längst in där det sitter så hårlösa varelser som hoppar fram när man kommer för nära. Dock, nyfiken som jag ändå är, klättrade jag runt lite och lyckades hitta en sådan grotta inuti grottan! Så kröp in lite halvt för att ta ett foto med blixt, fokuserad som ingen annan för att inte ramla ned, och precis då ramlade mina solglasögon ned från tröjan och skrämde själen ur mig. Var helt säker på att något hoppade fram för att äta upp mig.

Inte nog med allt detta vackra så var himlen klarblå och solen stekte på rejält när jag kom ut ur grottan! Så underbart!

Vandrade vidare på några stigar och klättrade på stenarna tills jag fick en superfin utsikt, och sen till en fantastiskt vacker bergsvägg som, som sagt, var en del av hela berget vid något tillfälle. 















Stigen här var ungefär bredden av en fot och bredvid sig har man ett stup på jag vet inte hur många meter.



Något av det bästa jag vet är nya platser och äventyr, så det blev en lyckad dag!

Detaljer

Kategori: Spanien 2016

Publicerad 30 mars 2016

Den enda planen jag hade när jag åkte till Spanien var att bestiga berget Montgó, men efter x antal dagar började jag ge upp hoppet då min vän Mark som skulle göra mig till sällskap hade ett fullproppat jobbschema. Men tur som man har så var han ledig min sista dag, så vi passade på!

Runt halv elva-tiden på morgonen begav vi oss till berget och med våra ryggsäckar på och kameran redo började vi vandra upp till toppen.

Vädret var toppen och utsikten likaså. Jag har tagit mig till toppen två gånger tidigare, men båda gångerna knappt tagit mig ner. Eller, inte tagit mig ner på rätt sätt, kanske man ska säga. Den första gången hamnade vi i fel stad på fel sida av berget så vi var mer eller mindre tvungna att klättra halva vägen upp igen och ta en annan stig, och den andra gången ville jag undvika det så då tog vi första "bästa" vägen rakt ner. Det var knappt en genomförbar väg. Så eftersom detta var Marks första gång, dessutom med mig som vägledare, var det bara frågan om han skulle ta sig hem samma dag. Men tredje gången gillt, sägs det.

Första riktiga pausen tog vi vid denna grotta strax innan toppen. Och det var välbehövligt. Trots att det bara är mars så brände solen på rejält, och att det var uppförsbacke och brist på kondition underlättade ju inte vandringen. Så vi utnyttjade denna stund att sitta och njuta av den fantastiska utsikten. Och kämpa med självutlösaren. 






Sen begav vi oss vidare till toppen. Hurra! Även där uppe hade vi tur med väder och vind, så vi satte oss en stund och käkade en macka. Som jag nästan lyckades kasta nedför berget.







Sen, självfallet, skulle det poseras på denna stolpe som är den absoluta toppen av berget.

Och så efter en stund började vi gå igen!





Här nedanför var förövrigt där som jag och granngrabbarna började vårt äventyr förra gången. Det kan ni få läsa om här ---> "Äventyrshatten var definitivt på" , om ni känner för det! 





På en av kullarna står ett stort kors, där inte jag heller hade varit än, så vi bestämde oss för att gå dit. Men det visade sig att man skulle gå halva berget nedför, sen halvt runt denna kulle för att sen kämpa sig tillbaka och upp på den. Det var ju inte tanken, hallå. Trodde vi var klara med klättrandet. Men man får väl nöja sig med att utsikten även här var superduper. Så så klart satte vi oss en stund där och njöt, också lite för att försöka lista ut vart fasen vi skulle ta vägen för att ta oss till rätt stad. Vilket visade sig vara samma stig som vi kom från. Och sen efter en längre stund kände jag äntligen igen mig. Applåder till mig och creds till "tredje gången gillt".









Oooch vandringen ned på riktigt startar nu! 

Sen började ett ytterligare kapitel med äventyr. Den branta sluttningen. 









Men ungefär sju timmar, några blåsor och två solbrända kroppar senare tog vi oss till Denia, där pappa stod och väntade på oss med bilen. Både slitsamma men rejält minnesvärda timmar! 

Detaljer

Kategori: Spanien 2016

Publicerad 27 mars 2016

Häromdagen åkte vi till staden Calpe och skådade flamingos! Det är märkligt. Det ligger en sjö bland alla höghus och där kryllar det av dem. Under alla 15 år som jag varit här har jag inte ens haft några aningar om det finns såna långhalsade varelser häromkring. Så när jag fick reda på det hoppade vi i bilen och körde dit. 

De hade dock huvudet nedstucket under vattenytan 85% av tiden. Sen emellanåt visade de sig och då hade man i genomsnitt tre sekunder på sig att knäppa ett foto.
























(väldigt liten flamingo)